< Psaltaren 9 >

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
Nǝƣmiqilǝrning bexiƣa tapxurulup, «Mut-Labbǝn» degǝn aⱨangda oⱪulsun dǝp, Dawut yazƣan küy: — Mǝn Sǝn Pǝrwǝrdigarni pütün ⱪǝlbim bilǝn mǝdⱨiyǝlǝymǝn; Mǝn Sening ⱪilƣan barliⱪ karamǝtliringni bayan ⱪilay;
2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
Mǝn Sǝndin huxal bolup xadlinimǝn; Sening namingni nahxa ⱪilip eytimǝn, i Ⱨǝmmidin Aliy!
3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
Mening düxmǝnlirimning kǝynigǝ yenixliri bolsa, Dǝl ularning sening didaring aldida yiⱪilip, yoⱪilixidin ibarǝt bolidu.
4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
Qünki Sǝn mening ⱨǝⱪⱪim ⱨǝm dǝwayimni soriding; Sǝn tǝhtkǝ olturup, ⱨǝⱪⱪaniylarqǝ sotliding.
5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
Sǝn ǝllǝrgǝ tǝnbiⱨ berip, rǝzillǝrni ⱨalak ⱪilding; Sǝn ularning namini mǝnggügǝ ɵqürüwǝtkǝnsǝn.
6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
I düxminim! Ⱨalakǝtliring mǝnggülük boldi! Sǝn xǝⱨǝrlirini yulup taxliwǝtting, Ⱨǝtta ularning namlirimu yoⱪap kǝtti;
7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
Biraⱪ Pǝrwǝrdigar mǝnggügǝ olturup [ⱨɵküm süridu]; U Ɵz tǝhtini sot ⱪilixⱪa tǝyyarlap bekitkǝn;
8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
Alǝmni ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ bilǝn sot ⱪilƣuqi Udur; Hǝlⱪlǝrning üstidin U adilliⱪ bilǝn ⱨɵküm qiⱪiridu;
9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
Ⱨǝm U Pǝrwǝrdigar ezilgüqilǝrgǝ egiz panaⱨ, Xundaⱪla azabliⱪ künlǝrdǝ egiz panaⱨdur.
10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
Namingni bilgǝnlǝr bolsa Sanga tayinidu; Qünki Sǝn, i Pǝrwǝrdigar, Ɵzüngni izdigǝnlǝrni ⱨǝrgiz taxliƣan ǝmǝssǝn.
11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
Zionda turƣuqi Pǝrwǝrdigarƣa küylǝrni yangritinglar! Uning ⱪilƣanlirini hǝlⱪlǝr arisida bayan ⱪilinglar;
12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
Qünki [tɵkülgǝn] ⱪanning soriⱪini ⱪilƣuqi udur, U dǝl xundaⱪ kixilǝrni ǝslǝydu, Har ⱪilinƣanlarning nalǝ-pǝryadlirini U untuƣan ǝmǝs.
13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
Manga xǝpⱪǝt kɵrsǝtkin, i Pǝrwǝrdigar, Mening ɵqmǝnlǝrdin kɵrgǝn horluⱪlirimƣa nǝzǝr salƣinki, Meni ɵlüm dǝrwaziliri aldidin kɵtürgǝysǝn;
14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
Xundaⱪ ⱪilƣanda mǝn Zion ⱪizining dǝrwazilirida turup, Sanga tǝǝlluⱪ barliⱪ mǝdⱨiyilǝrni jakarlaymǝn; Mǝn nijatliⱪ-ⱪutⱪuzuxungda xadlinimǝn.
15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
Əllǝr bolsa ɵzliri koliƣan oriƣa ɵzliri qüxüp kǝtti, Ɵzliri yoxurup ⱪoyƣan torƣa puti ⱪapsilip ⱪaldi.
16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Pǝrwǝrdigar qiⱪarƣan ⱨɵkümi bilǝn tonular; Rǝzil adǝmlǝr ɵz ⱪolida yasiƣini bilǝn ilinip ⱪaldi. Higgaon (Selaⱨ)
17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
Rǝzillǝr, Yǝni Hudani untuƣan barliⱪ ǝllǝr, Yandurulup, tǝⱨtisaraƣa taxlinidu. (Sheol h7585)
18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
Qünki namratlar mǝnggügǝ ǝstin qiⱪirilmaydu; Mɵminlǝrning ümidi mǝnggü ɵqmǝy, turiweridu.
19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
I Pǝrwǝrdigar, ornungdin turƣin; Adǝm balilirining ƣǝlibǝ ⱪilixiƣa yol ⱪoymiƣin; Ⱨuzurung aldida barliⱪ ǝllǝr sotlansun.
20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
Ularni dǝkkǝ-dükkigǝ qüxür, i Pǝrwǝrdigar; Əllǝr ɵzlirini biz pǝⱪǝt adǝm baliliri halas, dǝp bilsun! (Selaⱨ)

< Psaltaren 9 >