Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

Müzik şefi için - “Oğulun Ölümü” makamında - Davut'un mezmuru Ya RAB, bütün yüreğimle sana şükredeceğim, Yaptığın harikaların hepsini anlatacağım.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

Sende sevinç bulacak, coşacağım, Adını ilahilerle öveceğim, ey Yüceler Yücesi!

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

Düşmanlarım geri çekilirken, Sendeleyip ölüyorlar senin önünde.

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

Çünkü hakkımı, davamı sen savundun, Adil yargıç olarak tahta oturdun.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Ulusları azarladın, kötüleri yok ettin, Sonsuza dek adlarını sildin.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

Yok olup gitti düşmanlar sonsuza dek, Kökünden söktün kentlerini, Anıları bile silinip gitti.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

Oysa RAB sonsuza dek egemenlik sürer, Yargı için kurmuştur tahtını;

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

O yönetir doğrulukla dünyayı, O yargılar adaletle halkları.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

RAB ezilenler için bir sığınak, Sıkıntılı günlerde bir kaledir.

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

Seni tanıyanlar sana güvenir, Çünkü sana yönelenleri hiç terk etmedin, ya RAB.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Siyon'da oturan RAB'bi ilahilerle övün! Yaptıklarını halklar arasında duyurun!

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

Çünkü dökülen kanın hesabını soran anımsar, Ezilenlerin feryadını unutmaz.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

Acı bana, ya RAB! Ey beni ölümün eşiğinden kurtaran, Benden nefret edenler yüzünden çektiğim sıkıntıya bak!

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

Öyle ki, övgüye değer işlerini anlatayım, Siyon Kenti'nin kapılarında Sağladığın kurtuluşla sevineyim.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

Uluslar kendi kazdıkları kuyuya düştü, Ayakları gizledikleri ağa takıldı.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

Adil yargılarıyla RAB kendini gösterdi, Kötüler kendi kurdukları tuzağa düştü. Higayon (sela)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

Kötüler ölüler diyarına gidecek, Tanrı'yı unutan bütün uluslar... (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

Ama yoksul büsbütün unutulmayacak, Mazlumun umudu sonsuza dek kırılmayacak.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Kalk, ya RAB! İnsan galip çıkmasın, Huzurunda yargılansın uluslar!

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

Onlara dehşet saç, ya RAB! Sadece insan olduklarını bilsin uluslar. (Sela)