Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

Salmo de Davi, para o regente, em “Mute-Laben”: Louvarei a [ti], SENHOR com todo o meu coração; contarei todas as tuas maravilhas.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

Em ti eu ficarei contente e saltarei de alegria; cantarei a teu nome, ó Altíssimo.

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

Meus inimigos voltaram para trás; eles caem e perecem diante de ti.

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

Porque tu fizeste conforme meu direito e minha causa; tu te sentaste no teu tribunal e julgaste com justiça.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Severamente repreendeste às nações, destruíste ao perverso; tu tiraste o nome dele para sempre e eternamente.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

[Ao] inimigo, as destruições já se acabaram para sempre. E tu arrasaste as cidades, [e] já pereceu sua memória [com] elas.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

Mas o SENHOR se sentará [para governar] eternamente; ele já preparou seu trono para julgar.

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

Ele mesmo julgará ao mundo com justiça; e corretamente fará justiça aos povos.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

O SENHOR será um refúgio para o aflito; um refúgio em tempos de angústia.

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

E confiarão em ti os que conhecem o teu nome; porque tu, SENHOR, nunca desamparaste aos que te buscam.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Cantai ao SENHOR, que habita em Sião! Contai entre os povos as obras dele.

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

Porque ele investiga os derramamentos de sangue, [e] lembra-se deles; não se esquece do clamor dos que sofrem.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

Tem misericórdia de mim, SENHOR; olha para o meu sofrimento, [causado] pelos que me odeiam; tu, que me levantas [para fora] das portas da morte.

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

Para que eu conte todos os teus louvores nas portas da filha de Sião, [e] me alegre em tua salvação.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

As nações se afundaram na cova que elas fizeram; o pé delas ficou preso na rede que esconderam.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

O SENHOR foi conhecido [pelo] juízo que fez; o perverso foi enlaçado pelas obras de suas [próprias] mãos. (Higaiom, (Selá)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

Os perversos irão para o Xeol, e todas as nações que se esquecem de Deus. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

Porque o necessitado não será esquecido para sempre; [nem a] esperança dos oprimidos perecerá eternamente.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Levanta-te, SENHOR, não prevaleça o homem [contra ti]; sejam julgadas as nações diante de ti.

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

Põe medo neles, SENHOR; saibam as nações que eles são meros mortais. (Selá)