Psaltaren 9
1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
To the chief Musician upon Muthlabben, A Psalm of David. I will praise [thee], O LORD, with my whole heart; I will show forth all thy wonderful works.
2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
I will be glad and rejoice in thee: I will sing praise to thy name, O thou most High.
3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
When my enemies are turned back, they shall fall and perish at thy presence.
4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
For thou hast maintained my right and my cause; thou sattest on the throne judging right.
5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
Thou hast rebuked the heathen, thou hast destroyed the wicked, thou hast put out their name for ever and ever.
6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
O thou enemy, destructions are come to a perpetual end: and thou hast destroyed cities; their memorial hath perished with them.
7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
But the LORD shall endure for ever: he hath prepared his throne for judgment.
8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
And he shall judge the world in righteousness, he shall minister judgment to the people in uprightness.
9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
The LORD also will be a refuge for the oppressed, a refuge in times of trouble.
10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
And they that know thy name will put their trust in thee: for thou, LORD, hast not forsaken them that seek thee.
11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
Sing praises to the LORD, who dwelleth in Zion: declare among the people his doings.
12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
When he maketh inquisition for blood, he remembereth them: he forgetteth not the cry of the humble.
13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
Have mercy upon me, O LORD; consider my trouble [which I suffer] from them that hate me, thou that liftest me up from the gates of death:
14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
That I may show forth all thy praise in the gates of the daughter of Zion: I will rejoice in thy salvation.
15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
The heathen are sunk down in the pit [that] they made: in the net which they hid is their own foot taken.
16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
The LORD is known [by] the judgment [which] he executeth: the wicked is snared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
The wicked shall be turned into hell, [and] all the nations that forget God. (Sheol h7585)
18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
For the needy shall not always be forgotten: the expectation of the poor shall [not] perish for ever.
19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
Arise, O LORD; let not man prevail: let the heathen be judged in thy sight.
20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
Put them in fear, O LORD: [that] the nations may know themselves [to be but] men. (Selah)
