Psaltaren 9
1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
“For the leader of the music; to be sung in the manner or with the voice of maidens. To the Benites, or to Ben. A psalm of David.” I will praise thee, O LORD! with my whole heart; I will show forth all thy marvellous works.
2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
I will be glad and rejoice in thee: I will sing praise to thy name, O thou Most High!
3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
All my enemies are turned back; They fall and perish at thy presence.
4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
For thou dost defend my right and my cause; Thou sittest upon the throne, a righteous judge.
5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
Thou rebukest the nations; Thou destroyest the wicked; Thou blottest out their name for evermore!
6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
The enemy is fallen, —a desolation for ever! Thou, O LORD! hast destroyed their cities; Their memory itself hath perished!
7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
The LORD reigneth for ever; He hath prepared his throne for judgment.
8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
He judgeth the world in righteousness; He administereth judgment to the nations with uprightness.
9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
Yea, the LORD is a refuge for the oppressed; A refuge in times of trouble.
10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
They who know thy name put their trust in thee; For thou, O LORD! forsakest not them that seek thee!
11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
Sing praises to the LORD, who reigneth in Zion; Declare his doings among the people!
12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
As the avenger of blood, he remembereth the distressed; He forgetteth not their complaint.
13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
“Have pity upon me, [[said I, ]] O LORD! Look upon my affliction through them that hate me; Lift me up from the gates of death:
14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
That I may show forth all thy praise in the gates of the daughter of Zion; That I may rejoice in salvation by thee.”
15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
The nations have sunk into the pit which they made; In the net, which they hid, is their own foot taken.
16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Thus it is known that the LORD executeth judgment; The wicked are ensnared in the work of their own hands. [[Stringed instruments. (Pause)
17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
The wicked shall be driven into the underworld; Yea, all the nations that forger God. (Sheol h7585)
18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
For the poor shall not always be forgotten; The hopes of the afflicted shall not perish for ever.
19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
Arise, O LORD! Let not man prevail; Let the nations be judged by thee!
20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
Strike terror into them, O LORD! Let the nations know that they are but men! (Pause)
