Psaltaren 9
1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
[For the choir director; according to Muth-labben. A Psalm by David.] I will give thanks to the LORD with my whole heart. I will tell of all your marvelous works.
2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
I will be glad and rejoice in you. I will sing praise to your name, O Most High.
3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
When my enemies turn back, they stumble and perish in your presence.
4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
For you have upheld my just cause. You sit on the throne judging righteously.
5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
You have rebuked the nations. You have destroyed the wicked. You have blotted out their name forever and ever.
6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
The enemy is overtaken by endless ruin; and the very memory of the cities which you have overthrown has perished.
7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
But the LORD reigns forever. He has prepared his throne for judgment.
8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
And he will judge the world in righteousness. He will judge the peoples with equity.
9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
The LORD will also be a refuge for the oppressed, a refuge in times of trouble.
10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
And those who know your name will put their trust in you, for you, LORD, have not forsaken those who seek you.
11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
Sing praises to the LORD, who dwells in Zion, and declare among the people what he has done.
12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
For he who takes revenge against murderers remembers them. He doesn't forget the cry of the afflicted.
13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
Have mercy on me, LORD. See my affliction by those who hate me. You lift me up from the gates of death,
14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
so that I may tell all your praise in the gates of the daughter of Zion. I will rejoice in your salvation.
15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
The nations have fallen into the pit they had made. In the net which they hid, their feet are caught.
16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
The LORD has made himself known. He has executed judgment. The wicked is snared by the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
The wicked shall be turned back to Sheol, even all the nations that forget God. (Sheol h7585)
18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
For the needy shall not always be forgotten; the hope of the poor shall not perish forever.
19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
Arise, LORD. Do not let man prevail. Let the nations be judged in your presence.
20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
Terrify them, LORD. Let the nations know that they are only human. (Selah)
