Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

For the Leader; upon Muthlabben. A Psalm of David. I will give thanks unto the LORD with my whole heart; I will tell of all Thy marvellous works.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

I will be glad and exult in Thee; I will sing praise to Thy name, O Most High:

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

When mine enemies are turned back, they stumble and perish at Thy presence;

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

For Thou hast maintained my right and my cause; Thou sattest upon the throne as the righteous Judge.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Thou hast rebuked the nations, Thou hast destroyed the wicked, Thou hast blotted out their name for ever and ever.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

O thou enemy, the waste places are come to an end for ever; and the cities which thou didst uproot, their very memorial is perished.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

But the LORD is enthroned for ever; He hath established His throne for judgment.

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

And He will judge the world in righteousness, He will minister judgment to the peoples with equity.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

The LORD also will be a high tower for the oppressed, a high tower in times of trouble;

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

And they that know Thy name will put their trust in Thee; for thou, LORD, hast not forsaken them that seek Thee.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Sing praises to the LORD, who dwelleth in Zion; declare among the peoples His doings.

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

For He that avengeth blood hath remembered them; He hath not forgotten the cry of the humble.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

Be gracious unto me, O LORD, behold mine affliction at the hands of them that hate me; Thou that liftest me up from the gates of death;

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

That I may tell of all Thy praise in the gates of the daughter of Zion, that I may rejoice in Thy salvation.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

The nations are sunk down in the pit that they made; in the net which they hid is their own foot taken.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

The LORD hath made Himself known, He hath executed judgment, the wicked is snared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

The wicked shall return to the nether-world, even all the nations that forget God. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

For the needy shall not alway be forgotten, nor the expectation of the poor perish for ever.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Arise, O LORD, let not man prevail; let the nations be judged in Thy sight.

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

Set terror over them, O LORD; let the nations know they are but men. (Selah)