Psaltaren 9
1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
For the music director. According to Muth-labben. A psalm of David. I will praise you, Lord, with all my heart; I will tell of all the amazing things you have done.
2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
I will be glad and celebrate in you; I will sing praises to your wonderful nature, Most High God.
3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
Those who hate me retreat; they fall back and die when you confront them.
4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
For you have judged that I am right; you have decided fairly from your throne of judgment.
5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
You have condemned the nations; you have destroyed the wicked; you have wiped out their names forever and ever.
6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
The enemies are finished, ruined forever; their cities are destroyed—even the memory of them is gone.
7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
But the Lord rules forever, his throne is set up for judgment.
8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
The Lord judges the world rightly; he judges the nations fairly.
9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
The Lord is a place of safety for those who are oppressed, a fortress in times of trouble.
10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
Those who know your nature trust in you, for you don't abandon those who come to you.
11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
Sing praises to the Lord who reigns in Zion! Tell the nations what he has done!
12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
He does not forget to punish murderers; he does not ignore the cries of the suffering.
13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
Be gracious to me, Lord! Look at how my enemies are persecuting me! Grab me back from the gates of death,
14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
so I can praise you at Zion's gates, happy that you have saved me.
15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
The nations have fallen into their own pit they dug; their feet are trapped by their own net they set.
16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
The Lord is known for his fairness; the wicked are trapped by their own actions. (Higgaion, Selah)
17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
The wicked depart, going to the grave—all nations who turn their backs on God. (Sheol h7585)
18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
But the needy will not be ignored forever, the hope of those who suffer will not always be dashed.
19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
Stand up, Lord! Don't let human beings win! Let the nations be brought before you for judgment!
20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
Lord, terrify them! Let them know they are only human! (Selah)
