Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

Til Sangmesteren. Al-mut-labben. En Salme af David. Jeg vil takke HERREN af hele mit Hjerte, kundgøre alle dine Undere,

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

glæde og fryde mig i dig, lovsynge dit Navn, du Højeste,

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

fordi mine Fjender veg, faldt og forgik for dit Aasyn.

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

Thi du hævded min Ret og min Sag, du sad paa Tronen som Retfærds Dommer.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Du trued ad Folkene, rydded de gudløse ud, deres Navn har du slettet for evigt.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

Fjenden er borte, lagt øde for stedse, du omstyrted Byer, de mindes ej mer.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

Men HERREN troner evindelig, han rejste sin Trone til Dom,

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

skal dømme Verden med Retfærd, fælde Dom over Folkefærd med Ret.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

HERREN blev de fortryktes Tilflugt, en Tilflugt i Trængselstider;

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

og de stoler paa dig, de, som kender dit Navn, thi du svigted ej dem, der søgte dig, HERRE.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Lovsyng HERREN, der bor paa Zion, kundgør blandt Folkene, hvad han har gjort!

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

Thi han, der hævner Blodskyld, kom dem i Hu, han glemte ikke de armes Raab:

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

»HERRE, vær naadig, se, hvad jeg lider af Avindsmænd, du, som løfter mig op fra Dødens Porte,

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

at jeg kan kundgøre al din Pris, juble over din Frelse i Zions Datters Porte!«

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

Folkene sank i Graven, de grov, deres Fod blev hildet i Garnet, de satte.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

HERREN blev aabenbar, holdt Dom, den gudløse hildedes i sine Hænders Gerning. — Higgajon (Sela)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

Til Dødsriget skal de gudløse fare, alle Folk, der ej kommer Gud i Hu. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

Thi den fattige glemmes ikke for evigt, ej skuffes evindelig ydmyges Haab.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Rejs dig, HERRE, lad ikke Mennesker faa Magten, lad Folkene dømmes for dit Aasyn;

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

HERRE, slaa dem med Rædsel, lad Folkene kende, at de er Mennesker! (Sela)