Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

Yahweh Pakai kalungthim pumpin nangma thangvah ing-kate. Thil loupi nabol ho hi seiphongle-inge.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

Nangma jal a kipana a kadimset ding ahi. Namin in vahchoi la sang e, O Yahweh Pakai Hatchungnung.

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

Nang nahung dindoh teng kagal mite anungjam jiuvin, akiseplhu vin na angsunga athiden jitaove.

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

Ajeh chu nangin kadih nalam a thu neitan pehin, navan laltouna'a kon'in thu adih'in nahin tan e.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Nangman namtin vaipi nalethuh in migiloute nasu-mang'in, amin'u tonsot'a din nathai mangtai.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

Melmate chu nangin a-itih'a dingin nasumang in, khopi nasuh mang ho jong tun suhmil'in aumgam-tauve.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

Ahinlah Yahweh Pakai hi tonsot leng ahin, thutanna dingin alaltouna atungdoh'in ahi.

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

Aman leiset hi thudih'a achungthu atan a, namtin vaipi chunga hi dihtah'a vai ahop ding ahi.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

Yahweh Pakaihi bolgentheija umho dinga hoidohna ahin, hahsatna nikho hoa dinga kicholdona kulpi ahi.

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

Namin heho jousen nahin tahsan ui, ajeh chu, O Yahweh Pakai nangin nangma holte chu nadalha ngaipoi.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Jerusalem'a vaihom Yahweh Pakai vahchoinan lasauvin. Suhmil theilou atohdoh ho namtin jah a seiphongun.

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

Ajeh chu aman tolthat ho aphu alahjin, panpi beiho apanpin ji. Aman migentheiho kana jong nahsah mon akoijipoi.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

Neikho to teijin O Yahweh Pakai; eibose teuvin ichan a eisuh genthei u hitam, thina kokhuh a kon'in neiloidoh'in.

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

Zion chanu kelkot phunghoa lhangphong tah'a kathangvah theina dingin neihuhdoh'in, chutengleh neihuh doh jal a kakipa thanom ding ahi.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

Midangho lhahlut nadia asem u kokhuh a chun Namtin vaipi alhalut un, athang kam uva chun amaho keng joh a ohtai.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

Yahweh Pakai hi athutan dihna'a kon'in akilangdoh jin: Migilouho vang amaho thang-kamna'a a-ohden jiuvin ahi. (Selah)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

Migilouho vang lhankhuh a lhalut untin, hichu Elohim Pathen nahsah lou namtin vaipiho chunga got na jong ahi. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

Ahinlah panpi ngaichaho chu nahsahmoa umjom jing loudiu: chule migenthei te kinepna jong tonsot a suhmil-a um louding ahi.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Hungthou vin, O Yahweh Pakai! Mihemho kinoise sah-hih beh'in! Nangma ginglou namtin vaipi ho chungthu hi tanin!

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

amahohi tijatnan lungkhamsah'in, O Yahweh Pakai. Namtin vaipi hi mihem maimai ahiu kihetdoh sah'in.