Psaltaren 9
1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
Laayaeh neh aka mawt ham David kah tingtoenglung BOEIPA te ka lungbuei boeih neh ka uem vetih, namah kah khobaerhambae te boeih ka doek ni
2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
Namah dongah ka kohoe vetih sundaep ni, Na ming Khohni te ka tingtoeng ni.
3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
Ka thunkha rhoek loh ha loe uh vaengah a hnuk la paloe uh tih na hmai ah milh uh.
4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
Ka hamsum nan khueh dongah ka dumlai khaw ngolkhoel dongah na ngol thil tih duengnah neh lai nan tloek.
5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
Namtom rhoek khaw na tluung tih halang te na milh sak. A ming te kumhal duela na phae yoeyah.
6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
Thunkha te a yoeyah la imrhong cung uh. Khopuei rhoek khaw na phuk tih amih kah poekkoepnah khaw bing coeng.
7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
Tedae BOEIPA tah kumhal duela ngol ham amah kah laitloeknah ngolkhoel te a rhoekbah coeng.
8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
Te dongah lunglai he duengnah neh lai a tloek vetih, namtu rhoek ham vanatnah neh neh lai a tloek ni.
9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
Te phoeiah BOEIPA tah hlanghnaep pahnap aka yook ham mueirhih tue vaengkah imsang la om.
10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
Nang aka tlap tah BOEIPA loh na hnoo pawt dongah nang ming aka ming tah namah dongah pangtung ni.
11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
Zion ah aka ngol BOEIPA te tingtoeng uh lamtah a bibi te pilnam rhoek taengah puen pauh.
12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
Amih taengah thii phu aka suk loh mangdaeng kodo kah pangngawlnah te a poek tih hnilh pawh.
13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
Aw BOEIPA kai n'rhen lah. Ka lunguet taengkah phacipphabaem he ham hmu lamtah dueknah vongka lamkah kai he m'pomsang lah.
14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
Te daengah ni Zion nu kah vongka ah nang koehnah boeih a doek uh vetih, namah kah khangnah dongah ka omngaih eh
15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
Namtom rhoek loh amamih kah vaam a saii uh khuila amamih buek uh tih a lawk a thing uh dongah a kah a kho man.
16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Halang te amah kut kah bisailoh a hlaeh daengah ni, BOEIPA loh a tiktamnah a saii te a ming. Phungding ol (Selah)
17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
Pathen aka hnilh namtom boeih neh halang rhoek te Saelkhui la voei uh ni. (Sheol h7585)
18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
Tedae khodaeng te yoeyah la hnilh pawt vetih mangdaeng kodo kah ngaiuepnah khaw a yoeyah la pat mahpawh
19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
Aw BOEIPA thoo lah, hlanghing loh n'tanglue thil boel saeh. Namtom he namah hmuh ah laitloek pah lah.
20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
Aw BOEIPA amih te mueipuelnah na khueh daengah ni amih te hlanghing la namtom loh a ming sak uh eh. (Selah)
