Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Ezrahliq Étan yazghan «Masqil»: — Perwerdigarning özgermes muhebbitini ebediy küyleymen, Aghzimda dewrdin-dewrgiche heqiqet-sadaqitingni ayan qilimen.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Chünki men: Özgermes muhebbet menggüge tiklinip mangidu, Sen heqiqet-sadaqitingni ershielada mustehkemlewatisen — dep bildim;
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Sen dédingki: — «Men talliwalghinim bilen ehde tüzgenmen; Qulum Dawutqa qesem qildim: —
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Séning ewladingni menggü dawam qildurimen, Textingni ewladtin-ewladqa qurup chiqimen». (Sélah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Hem asmanlarmu Séning möjiziliringni tebrikleydu, i Perwerdigar, Muqeddeslerning jamaitide ular heqiqet-sadaqitingni medhiyileydu;
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Chünki asmanlarda Perwerdigarning tengdishi barmu? Qudret Igisining oghulliri arisida Perwerdigargha oxshaydighan kim bar?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Tengrining heywisi muqeddeslerning mejlisidikilerni qattiq titritidu, Uning etrapidikilerning hemmisi üchün U qorqunchluqtur.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
I Perwerdigar, samawiy qoshunlarning Serdari bolghan Xuda, Qudretlik Yah, Sanga oxshaydighan kim bar? Etrapingda heqiqet-sadaqiting turuqluqtur.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Déngizning meghrurluqi üstidin höküm sürisen, Dolqunliri örkeshligende, sen ularni tinchlandurisen;
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Rahabni ölgüdek yanjidingsen, Küchlük biliking bilen düshmenliringni tiripiren qilip tarqitiwetting.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Asmanlar séningki, yermu Séningkidur, Jahan hem uninggha tolghan hemmini berpa qilding.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Shimal we jenubni, ularni yaratqansen, Tabor we Hermon choqqiliri namingni yangritip küyler.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Qudretlik bilek séningkidur; Küchlüktur Séning qolung, ong qolung hem kötürüklüktur.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Textingning uli heqqaniyliq hem adalettur, Muhebbet hem heqiqet-sadaqet daim didaring aldida mangidu.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Tentene sadasini bilgen xelq bextliktur; Ular Séning jamalingning nurida mangidu, i Perwerdigar!
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Ular namingda kün boyi shad bolar, Heqqaniyliqingda ular kötürüldi.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Chünki ularning küchining shan-sheripi özüngdursen, Séning iltipating bilen münggüzimiz kötürülidu.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Chünki Perwerdigar bizning qalqinimiz, Israildiki Muqeddes Bolghuchi Shahimizdur.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Sen burun Öz mömin bendengge ghayibane alamette körünüp söz qilip shuni dégenidingsen: — «Men bir ezimet üstige yardimimni qondurdum, El arisidin men talliwalghan birsini kötürdüm;
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Qulum Dawutni taptim, Muqeddes méyim bilen Men uni mesih qilip tiklidim.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Qolum uninggha yar bolushqa békitilgen, Bilikim uni küchlendüridu.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Düshmen uningdin héch alwan-séliq almaydu, Peskesh adem uni qistimaydu;
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Belki Men reqiblirini uning aldida yanjiymen, Uni öch körgenlerni yer bilen yeksan qilimen;
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Öz heqiqet-sadaqitim hem méhir-muhebbitim uninggha yar bolar, Hem Méning namim bilen uning münggüzi kötürülidu.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
Men uning qolini déngiz üstide, Ong qolini deryalar üstide qoyimen.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
U Méni chaqirip deyduki: — «Sen méning Atam, méning Tengrim, Nijatliqim bolghan qoram téshimdursen!».
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Men yene uni Méning tunji oghlum dep, Dunya padishahliridin eng yuqurisi qilimen.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Méning muhebbitimni uning üchün ebediy qaldurimen, Méning ehdem uning bilen mehkem turidu;
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Men uning neslini ebediyleshtürimen, Uning textini asmanning künliridek dawam qildurimen.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Mubada oghulliri Tewrat-qanunumdin chiqip, Hökümlirim boyiche yürmise,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
Belgilimilirimni buzsa, Emrlirimge itaet qilmisa,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
— U waqitta itaetsizlikini tayaq bilen, Gunahini yara-jarahet bilen jazalaymen.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Lékin muhebbitimni uningdin üzüp qoymaymen, Heqiqet-sadaqitimge xiyanet qilmaymen;
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Men tüzgen ehdemni esla buzmaymen, Lewlirimdin chiqqanlirini héch özgertmeymen.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Men bir qétim pak-muqeddeslikimge qesem ichtim — Dawutqa qeti yalghan sözlimeymen: —
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
«Uning ewladi ebediy dawamlishar; Uning texti köz aldimdiki quyash kebi turar;
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
U ay kebi menggülük mustehkemliner, Asmandiki turghun guwahchidek mezmut turar». (Sélah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Biraq Sen bularni chetke qéqip, ténip ketting; Sen mesih qilghan padishahqa qattiq ghezeplending.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Qulung bilen tüzgen ehdidin waz kechting, Uning tajini yerge tashlap dagh tegküzdung.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Uning barliq tam-pasillirini yiqitip, Qel’elirini xarabilikke aylandurdung.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Yoldin ötüwatqanlarning hemmisi uni bulimaqta, U barliq qoshniliri aldida reswa boldi.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Uni ezgenlerning ong qolini yuqiri kötürdüng, Pütkül düshmenlirini xushal qilding.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Berheq, Sen uning qilichining bisini qayriwetting, Jengde uni tik turghuzmiding.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Uning julaliqini yoqitip, Uning textini yerge örüwettingsen.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Yashliq künlirini Sen qisqartting, Uni xijaletke chömdürdüng. (Sélah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Qachan’ghiche, i Perwerdigar? Özüngni ebediy yoshuriwéremsen? Qehring ot kebi menggü yanarmu?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Manga nisbeten, ömürning qis ikenlikini este tutqin! Némishqimu barliq insan balilirini bihudilikke yaratqansen?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Qéni, qaysi adem yashap ölümni körmeydiken? U jénini tehtisaraning changgilidin qutquzalamdiken? (Sélah) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Sen heqiqet-sadaqitingde Dawutqa qesem ichken, Awwalqi méhir-muhebbetler qeyerde qaldi, ya Rebbim?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Qulliring uchrawatqan mesxirilerni yad etkeysen, i Reb — Men ichimde pütkül küchlük ellerning mazaqlirini kötürüp yürimen —
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Düshmenliringning Özüng mesih qilghanning qedemlirini qanchilik mesxiriliginini, I Perwerdigar, yad etkeysen!
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Perwerdigargha menggüge teshekkür-medhiye qayturulsun! Amin! Amin!
