Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
"Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
