Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Instrução de Etã Ezraíta: Cantarei das bondades do SENHOR para sempre; de geração em geração com minha boca anunciarei tua fidelidade.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Porque eu disse: [Tua] bondade durará para sempre; confirmaste tua fidelidade até nos céus.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
[Tu disseste]: Eu fiz um pacto com o meu escolhido, jurei a meu servo Davi. [Eu lhe disse]:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Confirmarei tua semente para sempre, e farei teu trono continuar de geração em geração. (Selá)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Que os céus louvem as tuas maravilhas, SENHOR; pois tua fidelidade [está] na congregação dos santos.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Porque quem no céu pode se comparar ao SENHOR? E quem é semelhante ao SENHOR entre os filhos dos poderosos?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Deus é terrível na assembleia dos santos, e mais temível do que todos os que estão ao seu redor.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Ó SENHOR Deus dos exércitos, quem é poderoso como tu, SENHOR? E tua fidelidade está ao redor de ti.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Tu dominas a arrogância do mar; quando suas ondas se levantam, tu as aquietas.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Quebraste a Raabe como que ferida de morte; com teu braço forte espalhaste os teus inimigos.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Teus são os céus, também tua é a terra; o mundo e sua plenitude, tu os fundaste.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
O norte e o sul, tu os criaste; Tabor e Hermon têm muita alegria em teu nome.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Tu tens um braço poderoso; forte é tua mão, [e] alta está tua mão direita.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Justiça e juízo são a base de teu trono; bondade e verdade vão adiante de teu rosto.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Bem-aventurado é o povo que entende o grito de alegria; ó SENHOR, eles andarão na luz de tua face.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Em teu nome se alegrarão o dia todo, e em tua justiça serão exaltados.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Porque tu és a glória de sua força, e por tua boa vontade nosso poder é exaltado.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Porque ao SENHOR pertence nosso escudo; e o Santo de Israel é nosso Rei.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Então em visão falaste ao teu santo, e disseste: Pus o socorro sobre um valente; exaltei a um escolhido dentre o povo.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Achei a Davi, meu servo; eu o ungi com meu óleo santo.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Com ele minha mão será firme; e também meu braço o fortalecerá.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
O inimigo não tomará suas riquezas, nem o filho da perversidade o afligirá.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Porém eu espancarei seus adversários, e ferirei aos que o odeiam.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
E minha fidelidade e minha bondade serão com ele; e em meu nome seu poder será exaltado.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
Porei a mão dele no mar, e sua mão direita nos rios.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Ele me chamará: Tu és meu Pai, meu Deus, e a rocha da minha salvação.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Eu também o porei como primogênito, mais alto que todos os reis da terra.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Manterei minha bondade para com ele para sempre, e meu pacto com ele será firme.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Conservarei sua semente para sempre, e o trono dele como os dias dos céus.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Se seus filhos deixarem minha Lei, e não andarem em meus juízos,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
Se profanarem os meus estatutos, e não guardarem os meus mandamentos,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Então punirei a transgressão deles com vara, e a perversidade deles com açoite,
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Porém nunca tirarei minha bondade dele, nem falharei em minha fidelidade.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Não quebrarei o meu pacto, e o que saiu dos meus lábios não mudarei.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Uma vez jurei por minha Santidade, [e] nunca mentirei a Davi.
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
A semente dele durará para sempre, e o trono dele [será] como o sol perante mim.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Assim como a lua, ele será confirmado para sempre; e a testemunha no céu é fiel. (Selá)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Porém tu te rebelaste, e [o] rejeitaste; ficaste irado contra o teu Ungido.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Anulaste o pacto do teu servo; desonraste a coroa dele [lançando-a] contra a terra.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Derrubaste todos os seus muros; quebraste suas fortificações.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Todos os que passam pelo caminho o despojaram; ele foi humilhado por seus vizinhos.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Levantaste a mão direita de seus adversários; alegraste a todos os inimigos dele.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Também deixaste de afiar sua espada; e não o sustentaste na batalha.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Fizeste cessar sua formosura; e derrubaste seu trono à terra.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Encurtaste os dias de sua cidade; cobriste-o de vergonha. (Selá)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Até quando, SENHOR? Tu te esconderás para sempre? Arderá teu furor como o fogo?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Lembra-te de que curta é minha vida; por que criarias em vão todos os filhos dos homens?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Que homem vive, que não experimente a morte? Livrará ele a sua alma do poder do Xeol? (Selá) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Senhor, onde estão as tuas bondades do passado, que juraste a Davi por tua fidelidade?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Lembra-te, Senhor, da humilhação de teus servos, que eu trago em meu peito, [causada] por todos e grandes povos.
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Com [humilhação] os teus inimigos insultam, SENHOR, com a qual insultam os passos do teu ungido.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Bendito [seja] o SENHOR para todo o sempre. Amém, e Amém.
