Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
En læresalme av Etan, esrahitten. Om Herrens nådegjerninger vil jeg synge til evig tid; fra slekt til slekt vil jeg kunngjøre din trofasthet med min munn.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
For jeg sier: Miskunnhet bygges op til evig tid, i himmelen grunnfester du din trofasthet.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Du sier: Jeg har gjort en pakt med min utvalgte, jeg har svoret David, min tjener:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Til evig tid vil jeg grunnfeste ditt avkom, og jeg vil bygge din trone fra slekt til slekt. (Sela)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Og himlene priser din underfulle gjerning, Herre, og din trofasthet prises i de helliges forsamling.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
For hvem i det høie er å ligne med Herren? Hvem er Herren lik blandt Guds sønner,
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
en Gud, såre forferdelig i de helliges hemmelige råd og fryktelig for alle dem som er omkring ham?
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Herre, hærskarenes Gud, hvem er sterk som du, Herre? Og din trofasthet er rundt omkring dig.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Du er den som hersker over havets overmot; når dets bølger reiser sig, lar du dem legge sig.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Du har sønderknust Rahab som en ihjelslått; med din styrkes arm har du spredt dine fiender.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Dig hører himlene til, dig også jorden; jorderike og alt det som fyller det - du har grunnfestet dem;
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
nord og syd - du har skapt dem; Tabor og Hermon jubler over ditt navn.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Du har en arm med velde; sterk er din hånd, ophøiet er din høire hånd.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Rettferd og rett er din trones grunnvoll; nåde og sannhet går frem for ditt åsyn.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Salig er det folk som kjenner til jubel; Herre, i ditt åsyns lys skal de vandre.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
I ditt navn skal de fryde sig hele dagen, og ved din rettferdighet blir de ophøiet.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
For du er deres styrkes pryd, og ved din godhet ophøier du vårt horn.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
For Herren er vårt skjold, og Israels Hellige vår konge.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Dengang talte du i et syn til dine fromme og sa: Jeg har nedlagt hjelp hos en helt, jeg har ophøiet en ung mann av folket.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Jeg har funnet David, min tjener, jeg har salvet ham med min hellige olje.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Min hånd skal alltid være med ham, og min arm skal gi ham styrke.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Fienden skal ikke plage ham, og den urettferdige skal ikke undertrykke ham.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Men jeg vil sønderknuse hans motstandere for hans åsyn og slå dem som hater ham.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Og min trofasthet og min miskunnhet skal være med ham, og i mitt navn skal hans horn ophøies.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
Og jeg vil la ham legge sin hånd på havet og sin høire hånd på elvene.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Han skal rope til mig: Du er min far, min Gud og min frelses klippe.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Og jeg vil gjøre ham til den førstefødte, til den høieste blandt kongene på jorden.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Jeg vil bevare min miskunnhet mot ham til evig tid, og min pakt skal stå fast for ham.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Og jeg vil la hans avkom bli til evig tid og hans trone som himmelens dager.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Dersom hans barn forlater min lov og ikke vandrer i mine bud,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
dersom de krenker mine forskrifter og ikke holder mine befalinger,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
da vil jeg hjemsøke deres synd med ris og deres misgjerning med plager.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Men min miskunnhet vil jeg ikke ta fra ham, og min trofasthet skal ikke svikte;
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
jeg vil ikke bryte min pakt og ikke forandre hvad som gikk ut fra mine leber.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Ett har jeg svoret ved min hellighet, sannelig, for David vil jeg ikke lyve:
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
Hans avkom skal bli til evig tid, og hans trone som solen for mitt åsyn.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Som månen skal den stå evindelig, og vidnet i det høie er trofast. (Sela)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Og du har forkastet og forsmådd, du er blitt harm på din salvede.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Du har rystet av dig pakten med din tjener, du har vanhelliget hans krone ned i støvet.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Du har revet ned alle hans murer, du har lagt hans festninger i grus.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Alle de som går forbi på veien, har plyndret ham; han er blitt til hån for sine naboer.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Du har ophøiet hans motstanderes høire hånd, du har gledet alle hans fiender.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Og du lot hans skarpe sverd vike og lot ham ikke holde stand i striden.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Du har gjort ende på hans glans og kastet hans trone i støvet.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Du har forkortet hans ungdoms dager, du har dekket ham med skam. (Sela)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Hvor lenge, Herre, vil du skjule dig evindelig? Hvor lenge skal din harme brenne som ild?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Kom dog i hu hvor kort mitt liv er, hvor forgjengelige du har skapt alle menneskenes barn!
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Hvem er den mann som lever og ikke ser døden, som frir sin sjel fra dødsrikets vold? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Hvor er, Herre, dine forrige nådegjerninger, som du tilsvor David i din trofasthet?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Kom i hu, Herre, dine tjeneres vanære, at jeg må bære alle de mange folk i mitt skjød,
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
at dine fiender håner, Herre, at de håner din salvedes fotspor!
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Lovet være Herren til evig tid! Amen, amen.
