Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Intellectus Ethan Ezrahitæ. Misericordias Domini in æternum cantabo; in generationem et generationem annuntiabo veritatem tuam in ore meo.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Quoniam dixisti: In æternum misericordia ædificabitur in cælis; præparabitur veritas tua in eis.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Disposui testamentum electis meis; juravi David servo meo:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Usque in æternum præparabo semen tuum, et ædificabo in generationem et generationem sedem tuam.
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Confitebuntur cæli mirabilia tua, Domine; etenim veritatem tuam in ecclesia sanctorum.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Quoniam quis in nubibus æquabitur Domino; similis erit Deo in filiis Dei?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Deus, qui glorificatur in consilio sanctorum, magnus et terribilis super omnes qui in circuitu ejus sunt.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Domine Deus virtutum, quis similis tibi? potens es, Domine, et veritas tua in circuitu tuo.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Tu dominaris potestati maris; motum autem fluctuum ejus tu mitigas.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Tu humiliasti, sicut vulneratum, superbum; in brachio virtutis tuæ dispersisti inimicos tuos.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Tui sunt cæli, et tua est terra: orbem terræ, et plenitudinem ejus tu fundasti;
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
aquilonem et mare tu creasti. Thabor et Hermon in nomine tuo exsultabunt:
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
tuum brachium cum potentia. Firmetur manus tua, et exaltetur dextera tua:
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
justitia et judicium præparatio sedis tuæ: misericordia et veritas præcedent faciem tuam.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Beatus populus qui scit jubilationem: Domine, in lumine vultus tui ambulabunt,
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
et in nomine tuo exsultabunt tota die, et in justitia tua exaltabuntur.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Quoniam gloria virtutis eorum tu es, et in beneplacito tuo exaltabitur cornu nostrum.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Quia Domini est assumptio nostra, et sancti Israël regis nostri.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Tunc locutus es in visione sanctis tuis, et dixisti: Posui adjutorium in potente, et exaltavi electum de plebe mea.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Inveni David, servum meum; oleo sancto meo unxi eum.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Manus enim mea auxiliabitur ei, et brachium meum confortabit eum.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Nihil proficiet inimicus in eo, et filius iniquitatis non apponet nocere ei.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Et concidam a facie ipsius inimicos ejus, et odientes eum in fugam convertam.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Et veritas mea et misericordia mea cum ipso, et in nomine meo exaltabitur cornu ejus.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
Et ponam in mari manum ejus, et in fluminibus dexteram ejus.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Ipse invocabit me: Pater meus es tu, Deus meus, et susceptor salutis meæ.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Et ego primogenitum ponam illum, excelsum præ regibus terræ.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
In æternum servabo illi misericordiam meam, et testamentum meum fidele ipsi.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Et ponam in sæculum sæculi semen ejus, et thronum ejus sicut dies cæli.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Si autem dereliquerint filii ejus legem meam, et in judiciis meis non ambulaverint;
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
si justitias meas profanaverint, et mandata mea non custodierint:
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
visitabo in virga iniquitates eorum, et in verberibus peccata eorum;
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
misericordiam autem meam non dispergam ab eo, neque nocebo in veritate mea,
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
neque profanabo testamentum meum: et quæ procedunt de labiis meis non faciam irrita.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Semel juravi in sancto meo, si David mentiar:
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
semen ejus in æternum manebit. Et thronus ejus sicut sol in conspectu meo,
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
et sicut luna perfecta in æternum, et testis in cælo fidelis.
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Tu vero repulisti et despexisti; distulisti christum tuum.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Evertisti testamentum servi tui; profanasti in terra sanctuarium ejus.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Destruxisti omnes sepes ejus; posuisti firmamentum ejus formidinem.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Diripuerunt eum omnes transeuntes viam; factus est opprobrium vicinis suis.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Exaltasti dexteram deprimentium eum; lætificasti omnes inimicos ejus.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Avertisti adjutorium gladii ejus, et non es auxiliatus ei in bello.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Destruxisti eum ab emundatione, et sedem ejus in terram collisisti.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Minorasti dies temporis ejus; perfudisti eum confusione.
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Usquequo, Domine, avertis in finem? exardescet sicut ignis ira tua?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Memorare quæ mea substantia: numquid enim vane constituisti omnes filios hominum?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Quis est homo qui vivet et non videbit mortem? eruet animam suam de manu inferi? (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Ubi sunt misericordiæ tuæ antiquæ, Domine, sicut jurasti David in veritate tua?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Memor esto, Domine, opprobrii servorum tuorum, quod continui in sinu meo, multarum gentium:
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
quod exprobraverunt inimici tui, Domine; quod exprobraverunt commutationem christi tui.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Benedictus Dominus in æternum. Fiat, fiat.
