Psaltaren 89

1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;

Ra Anumzamofo vagaore avesizama'agura nagra zagamera huvava hugahue. Hugahuema hu'nana kema avaririnkama hu kavukvazana huama nehanuge'za, forehu anante anante'ma hanaza vahe'mo'za antahigahaze.

2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.

Na'ankure nagra amanage hu'na huama hugahue, Ra Anumzamoka vagaore kavesizamo'a mevava huno vugahie. Hugahuema hunana kema avaririnkama hu kavukvazamo'a monamo'ma nehiaza huno mevava hugahie.

3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:

Ra Anumzamoka hunka, Nagrama huhamprinte'noa eri'za ne' Deviti'ene huhagerafi huvempagea nehu'na, agri'ene huvempa kea hu'noe.

4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)

Devitiga kagripinti'ma fore'ma hu anante anante'ma hu'za vanaza vahepintinke, kini vahera zamazeri fore huvava hu'na vugahue hunka hu'nane.

5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.

Ra Anumzamoka monamo'za knare huno mareri agatere kavukva zanka'a husga hunegantesage'za, hugahuema hu'nana ke'ma avaririnkama hu kavukvazana, atruma hu'za mani'saza ankero vahe'mo'za husga hugahaze.

6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?

Iza monafima nemanizafintira Ra Anumzanknara hu'ne? Monafima mani'nea hanavenentake ankeromo'a Kagri knara osu'ne.

7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.

Marerirfa ankero vahe'mo'za, Anumzamofonkura kesga hu'za koro hunentaze. Anumzamo'a Agri'ma tra'are'ma manigaginte'naza ankero vahetmina, zamagatereno mareri agatere'nea Anumza mani'ne.

8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.

Ra Anumzana Monafinka Sondia vahe'mofo Anumza mani'nane! Kagrikna hankave Anumzana omani'ne. Ra Anumzamoka kagra hankavenentake Anumza mani'nenka, hugahuema hu'nana kema avaririnkama hu kavukvazamo'a kazeri kagi'ne.

9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.

Kagra knafu knafu'ma nehia hagerina kegava hu'nane. Hagerimo'ma knafu knafu'ma higenka, Kagra zamaherava nehane.

10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.

Rehapu'e hu'zama nehaza tusi'a osifave krerfama hagerimpima nemania osifavea, Kagra asenia rupraro vazinka ahe'nane. Hankavenentake kazanuti ha' vaheka'a zamahe panani hu'nane.

11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.

Ra Anumzamoka mona kagri su'a megeno, mopa kagri su'a me'ne. Hagi maka ama mopafima me'nea zantamina maka kagrike zantmi me'neankinka, kagrake tro huzmante'nane.

12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.

Kagrake'za noti kazigama me'nea zantamina tro nehunka, sauti kazigama me'nea zantamina tro hu'nane. Tabori agonane Hemoni agonanemokea musena nehuke, zagamera huke kagia ahentesga neha'e.

13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.

Anumzamoka kazamofona hihamu hanave'amo'a agatere'ne. Kazamo'a tusiza huno hanavenentake hu'ne. Tamaga kaziga kazamo'a mareri agatereno hankavenentake hu'ne.

14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.

Fatgo avu'avazane, maka zama fatgoma huno'ma refkohu avu'avazamokea kinima mani'nana traka'amofo tra me'na'e. Vagaore kavesizamo'ene tamage nanekekamo'enena kavuga neva'e.

15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.

Ra Anumzamofoma mono'ma hunente'za muse zagame'ma nehaza vahe'mo'za muse hugahaze. Na'ankure zamagra Ra Anumzamofona Agri masa zampi vano nehaze.

16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.

Kagri kagirera nanteranteti agafa hu'za musena nehazageno, vuno kinaga omese'ne. Fatgo kavukva zanka'amo'a zamagrira zamazeri muse nehie.

17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.

Kagra masanentake hihamu hankavezmi mani'nane. Na'ankure kagra muse hurantenka hankavea neraminketa, tagra hankavenentakera nehune.

18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.

Ra Anumzantimoka Kagra tagri hanko mani'nane. Israeli vahe'mofo Ruotge'ma hu'nea Ne'mo'a Agra kinia tami'ne. (2 Samuel 7:8-16)

19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.

Korapara Kagri'ma kazigazima hu'za negavariri'za tagehemofona, ava'nafi nanekea amanage hunka zamasami'nane, Nagra hankavenentake sondia azeri oti'noe. Nagra amne vahepinti vahetmimofo kini manigahane hu'na huhamprinte'noe.

20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.

Nagra eri'za vahe'ni'a Deviti hakena erifore hu'noe. Nagra ruotge masave anumpina taginte'na, azeri ruotge hunte'noe.

21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.

Nagra nazanu hagaza nemi'na, hihamu'ane nazanu azeri hankavetigahue.

22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;

Ha' vahe'amo'za revatga osuge, kefo avu'ava'ma nehaza vahe'mo'za azeri fenkamia otregahaze.

23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.

Agri avuga ha' vahe'aramina zamahe'na rehapatinetre'na, zamavaresrama hunentaza vahera zamahehna hugahue.

24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.

Nagra avesinte vava nehu'na, agrane mani'nenugeno nagri nagifinti hankavea erino ome hankavetigahie.

25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.

Hihamu amisugeno Mediterenia hagerinteti vuno, zage hanati kaziga Yufretis tirantema uhanati'nea mopa kegava hugahie.

26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.

Ana hanugeno Nagrikura amanage hugahie, Kagra Nenfaga mani'nenka, nagri Anumza mani'nanankinka, nagri naguvazi Have mani'nane huno hugahie.

27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.

Nagra azeri nagonesa mofavre sa'nena, maka ama mopafina hankavenentake kini ne' fore huno manigahie.

28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.

Nagra vagaore navesizanu, navesinte vava hu'na nevuna, huhagerafi huvempa ke'ni'a eri tamage hugahue.

29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.

Agripinti'ma fore hu anante anante'ma hu'za vanaza vahera kegava huzmante'nanena, kini tra'amo'a monagna huno mevava huno vugahie.

30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;

Hianagi agripinti fore hu anante anantema hanaza vahe'mo'zama nagri kene kasegenema novaririza, kasegeni'a novaririsaza,

31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;

tra keni'a ruhanetagi'za, kasegenima ovaririnazana,

32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.

Nagra ana kumizmirera sefu nezmi'na, ke'nima rutrage'narera knazana zamigahue.

33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.

Hianagi Nagra navesinte vava nehu'na, agri'enema huvempama hu'noa keni'a ruha'ontagigahue.

34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.

Huge huhagerafi'noa keni'a ruha'ontagige, magore hu'na kema hu'noa kea ete'na eri otregahue.

35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;

Nagra ruotge hu'nea huvempage Devitina hunte'noankina, havigea osugahue.

36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.

Deviti nagapintike kini vahera manivava hu'za vanageno, kini tra'amo'a zagemo'ma nehiaza huno mevava huno vugahie.

37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)

Ikamo'ma monafima me'nenoma, huama'ma huno neviaza huno, tra'amo'a mevava huno vugahie.

38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.

Hianagi menina kavresra hunentenka kamefi humine. Masavema anumpima tagintenka kinima azeri oti'nana nera krimpa ahentane.

39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.

Eri'za vaheka'anema huhagerafi'nana huvempa kea kamefi huneminka, kini fetori'a kugusopafi zafitre'nane.

40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.

Agu'ma nevazia kuma have keginaramina, maka ahe fragu vazinetrenka, fraki kuma'a eri haviza hutre'nane.

41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.

Maka vahe'ma ana kante'ma enevaza vahe'mo'za arohure'za keonke zama'a eri hana nehazageno, tavaoma'arema nemaniza kini ne'mofona kizazokago ke hunte'naze.

42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.

Ha' vahe'aramina hankave zaminke'za hara hugate'nere'za, musenkase nehaze.

43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.

Ha'ma nehia bainati kazinknoma'a eri amnezankna nehunka, ha'ma nehigenka kamefi huminka aza osu'nane.

44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.

Kagra marerirfa konariri'a eri netrenka, kini tra'a mopafi eri akaha hutre'nane.

45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)

Kagra ame hunka zahufafi azeri ozafa nerenka, azeri agaze hu'nane.

46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?

Ra Anumzamoka nama'agna fraki vava hunka vugahane? Krimpa ahe'zamo'a nama'gna teveareno vugahie?

47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?

Kagesa antahio, nagra zazatera mani'na ovugahue. Vahe'ma tro'ma hurante'nanana, amne'za mani'none.

48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)

Mago'mo'e huno mani vava huno ovugahianki, maka frisuna vaheke mani'none. Mago'mo'e huno fri'zana agatereno fregara osu'ne. (Sheol h7585)

49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?

Ra Anumzamoka iga vagaore kavesizana me'negenka anara nehane? Kagra huvempama Deviti'ma hunentenka, kavesinte vava hugahue hu'nane.

50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;

Ra Anumzamoka eri'za vaheka'amo'na huhavizama hunenantazana antahio. Rama'a vahe'mo'zama huhavizama hunenantaza kea nagu'afi erinte'na vano nehue.

51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.

Ra Anumzamoka ha' vahekamo'za kizazokago ke hunenantaze. Anumpima masavema tagintenka kinima azeri oti'nana nera, vuno eno'ma hirega hunte'za ki'za zokago ke hunentaze.

52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.

Ra Anumzana ragi amivava hugahune. Tamage, tamage.