Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Maschil di Etan Ezrahita IO canterò in perpetuo le benignità del Signore; Io renderò colla mia bocca nota la tua verità per ogni età.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Perciocchè io ho detto: La [tua] benignità sarà stabile in eterno; Tu hai fermata la tua verità ne' cieli.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Io ho fatto, [dice il Signore], patto col mio eletto; Io ho giurato a Davide, mio servitore, [dicendo: ]
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Io fonderò la tua progenie in eterno, Ed edificherò il tuo trono per ogni età. (Sela)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
I cieli parimente celebreranno le tue maraviglie, o Signore; La tua verità eziandio [sarà celebrata] nella raunanza de' santi.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Perciocchè, chi [è] nel cielo [che] pareggi il Signore; [E che] possa essere assomigliato al Signore, fra i figliuoli de' possenti?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Iddio [è] grandemente spaventevole nel consiglio de' santi, E tremendo sopra tutti quelli che [sono] d'intorno a lui.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
O Signore Iddio degli eserciti, chi [è] potente Signore come [sei] tu? Tu hai, oltre a ciò, intorno a te la tua verità.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Tu signoreggi sopra l'alterezza del mare; Quando le sue onde s'innalzano, tu l'acqueti.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Tu hai fiaccato Rahab, a guisa d'uomo ferito a morte; Tu hai, col tuo possente braccio, dispersi i tuoi nemici.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
I cieli [son] tuoi, tua eziandio [è] la terra; Tu hai fondato il mondo, e tutto ciò ch'è in esso.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Tu hai creato il Settentrione ed il Mezzodì; Tabor ed Hermon trionfano nel tuo Nome.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Tu hai un braccio forte; La tua mano è potente, la tua destra è esaltata.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Giustizia e giudicio [son] la ferma base del tuo trono; Benignità e verità vanno davanti alla tua faccia.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Beato il popolo che sa che cosa è il giubilare; O Signore, essi cammineranno alla chiarezza della tua faccia;
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Festeggeranno tuttodì nel tuo nome, E si esalteranno nella tua giustizia.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Perchè tu [sei] la gloria della lor forza; E il nostro corno è alzato per lo tuo favore.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Perciocchè lo scudo nostro [è] del Signore; E il Re nostro [è] del Santo d'Israele.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Tu parlasti già in visione intorno al tuo Santo, E dicesti: Io ho posto l'aiuto intorno al possente; Io ho innalzato l'eletto d'infra il popolo.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Io ho trovato Davide, mio servitore; [E] l'ho unto coll'olio mio santo;
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Col quale la mia mano sarà ferma; Il mio braccio eziandio lo fortificherà.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Il nemico non l'oppresserà; Ed il perverso non l'affliggerà.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Anzi io fiaccherò i suoi nemici, [cacciandoli] d'innanzi a lui; E sconfiggerò quelli che l'odieranno.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
E la mia verità, e la mia benignità, [saranno] con lui; Ed il suo corno sarà alzato nel mio nome;
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
E metterò la sua mano sopra il mare, E la sua destra sopra i fiumi.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Egli m'invocherà, [dicendo: ] Tu [sei] mio Padre, Il mio Dio, e la Rocca della mia salute.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Io altresì lo costituirò il primogenito, Il più eccelso dei re della terra.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Io gli osserverò la mia benignità in perpetuo, Ed il mio patto [sarà] leale inverso lui.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
E renderò la sua progenie eterna, Ed il suo trono simile a' giorni del cielo.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Se i suoi figliuoli abbandonano la mia Legge, E non camminano ne' miei ordinamenti;
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
Se violano i miei statuti, E non osservano i miei comandamenti;
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Io visiterò il lor misfatto con verga, E la loro iniquità con battiture;
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
[Ma] non annullerò la mia benignità inverso lui, E non mentirò contro alla mia verità.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Io non violerò il mio patto, E non muterò quello che è uscito dalle mie labbra.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Io ho giurato una volta per la mia santità: Se io mento a Davide;
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
[Che] la sua progenie sarà in eterno, E che il suo trono [sarà] come il sole nel mio cospetto;
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Che sarà stabile in perpetuo, come la luna; E [di ciò] vi è il testimonio fedele nel cielo. (Sela)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
E pur tu [l]'hai cacciato lungi [da te], e [l]'hai disdegnato; Tu ti sei gravemente adirato contro al tuo unto.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Tu hai annullato il patto fatto col tuo servitore; Tu hai contaminata la sua benda reale, [gettendola] per terra.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Tu hai rotte tutte le sue chiusure; Tu hai messe in ruina le sue fortezze.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Tutti i passanti l'hanno predato; Egli è stato in vituperio a' suoi vicini.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Tu hai alzata la destra de' suoi avversari; Tu hai rallegrati tutti i suoi nemici.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Tu hai eziandio rintuzzato il taglio della sua spada, E non l'hai fatto star fermo in piè nella battaglia.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Tu l'hai spogliato del suo splendore, Ed hai traboccato in terra il suo trono.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Tu hai scorciati i giorni della sua giovanezza; Tu l'hai coperto di vergogna. (Sela)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Infino a quando, o Signore, ti nasconderai tu? [Ed] arderà l'ira tua come un fuoco, in perpetuo?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Ricordati quanto poco tempo io ho da vivere nel mondo; Perchè avresti tu creati in vano tutti i figliuoli degli uomini?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Chi [è] l'uomo [che] viva, senza veder [mai] la morte? Che scampi la sua vita di man del sepolcro? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Ove [sono], o Signore, le tue benignità antiche, [Le quali] tu giurasti a Davide per la tua verita?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Ricordati, o Signore, del vituperio fatto a' tuoi servitori, Di quello che io porto in seno; [Del vituperio fattoci da] tutti i grandi popoli.
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Conciossiachè i tuoi nemici abbiano vituperate, o Signore, Abbiano vituperate le vestigie del tuo unto.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Benedetto [sia] il Signore in eterno. Amen, Amen.
