Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
E HOOKANI mau loa aku au i ka lokomaikai o Iehova; Ma ko'u waha e hoike aku at au i kou oiaio i kela hanauna, i keia hanauna.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
No ka mea, ua olelo no wau, e hoopaa mau loa ia kou lokomaikai; A e hookumu no hoi oe i kou oiaio ma ka lani.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Ua hana au i berita me kou poe i waeia, Ua hoohiki aku au no Davida, ka'u kauwa,
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
E hoonoho paa loa wau i kau poe mamo, A e hana no hoi au i nohoalii nou no na hanauna a pau. (Sila)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Na ka lani no e hoolea i kou mau mea mana, e Iehova, I kou oiaio kekahi, ma ke anaina o ka poe pono.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
No ka mea, owai la ka mea ma ke aonli e ku like me Iehova? Iwaena hoi o na keiki a ka poe kiekie, e hoohalikeia me Iehova?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
He Akua woliweli loa hoi ia ma ke anaina o ka poe pono; A he mea ia e hopohopo ai no ka poe a pau e noho hoopuni ana ia ia.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
E Iehova, ke Akua o na kaua, Owai la kekahi Iehova e like me oe? Me kou oiaio hoi e hoopuni ana ia oe?
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
O oe no ka i hookouopono i ke kupikipikio ana o ke kai; A pii nui ae kona mau ale, nau ia e hoomalielie.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Ua paopao no oe ia Rahaba, me he mea la i pepehiia; I ka ikaika o kou lima, na hooauhee oe i kou poe enemi.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Nau no ka lani, nau no hoi ka honua; Ua hookumu no oe i ke ao, a me kona mau mea e piha'i.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
O ke kukulu akau, a me ke kukuluhema, nau no i hana ia mau mea; E olioli no o Tabora a me Heremona i kou inoa.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
He lima no kou i lako i ka ikaika: Ua ikaika no kou lima, ua kiekie hoi kou lima akau.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
O ka pono, a me ka hoopono, oia ke kumu o kou nohoalii: E hele ae no imua o kou maka ka lokomaikai, a me ka oiaio.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Pomaikai ka poe kanaka ike ia leo hauoli: E Iehova, e hele no lakou ma ka malamalama o kou maka.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
E hauoli no lakou i kou inoa a po ka la; A ma kou pono hoi e hookiekieia'i lakou.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
No ka mea, o oe no ka nani o ko lakou ikaika; A ma kou lokomaikai e hookiekieia'i ko makou pepeiaohao.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
No ka mea, aia no ia Iehova ko makou paku, A i ka Mea Hemolele hoi o ka Iseraela, ko makou alii.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Alaila, olelo iho no oe i kou mea hemolele ma ke akaku, I mai la. Ua kau aku au i ka mana maluna o ka mea ikaika; Ua hookiekie au i ka mea i waeia mai o na kanaka.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Ua loaa ia'u o Davida, o ka'u kauwa; Ua poni aku no au ia ia me kuu aila laa.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
E paa mau no ko'u lima me ia, A e hooikaika aku no ko'u lima ia ia.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Aole e kii mai ka enemi i kana, Aole hoi e hookaumaha ke keiki a ka hewa ia ia.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Na'u no e hooauhee i kona poe enemi imua ona, A e luku aku hoi i ka poe inaina mai ia ia,
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
E noho no ko'u oiaio a me ko'u lokomaikai me ia; A ma ko'u inoa e hookiekieia'i kona pepeiaohao.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
E hookau aku au i kona lima ma ke kai, A me kona lima akau hoi ma na muliwai.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
E hea mai no oia ia'u, O oe no ko'u Makua, O ko'u Akua hoi, a me ka Pohaku o ko'u hoolaia.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
E hoolilo no wau ia ia i ko'u makahiapo, I mea kiekie maluna o na'lii o ka honua.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
E malama mau loa no wau i ko'u lokomaikai ia ia, A e ku paa loa no ko'u berita me ia.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
E hoomau loa no wau i kona poe mamo, A me kona nohoalii hoi, e like me na la o ka lani.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Ina haalele kana poe keiki i ko'u kanawai, Aole hoi e hele ma kou hoopono ana.
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
Ina kuu aku lakou i ka'u olelo pau, Aole hoi e malama i ka'u mau kauoha;
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Alaila e hoopai aku au i ko lakou hewa i ka laau hahau, A me ko lakou hala hoi i ke kaula.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Aole nae o lawe loa aku au i ko'u lokomaikai mai ona aku. Aole hoi au e hoole i ko'u lokomaikai.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Aole au e ae maluna o ka'u berita, Aole hoi e hoololi i ka olelo i puka aku ma ko'u lehelehe.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Hookahi no ko'u hoohiki ana i ko'u hemolele, Aole au e wahahee aku ia Davida.
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
E mau loa ana no kana poe mamo, A me kona nohoalii, e like me ka la imua o'u.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
E hoopaa mau loa ia no hoi ia, e like me ka mahina, Me he mea hoike oiaio la ma ke aouli. (Sila)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Aka, ua hooki mai oe, a ua hoopailua mai, A ua huhu mai no hoi oe i kau mea i poni ai.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Ua hoole mai no hoi oe i ka berita o kau kauwa: Ua hoolei oe i kona leialii i lalo i ka lepo.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Ua wawahi no hoi oe i kona mau pa a pau, Ua haawi mai no hoi oe i kona mau pakaua i ka lukuia.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Hao wale ia ia ka poe a pau e maalo ana ae malaila: He mea hoomaewaowa ia i kona poe hoalauna.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Ua hookiekio oe i ka lima akau o kona poe enemi; Ua hoohauoli oe i ka poe a pau i inaina mai ia ia.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Ua hoohuli ae no hoi oe i ka maka o kana pahikaua, Aole hoi oe i hookupaa ia ia ma ke kaua.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Ua hooki mai oe i kona nani, A ua hoolei i kona nohoalii ilalo i ka lepo.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Ua hoopokole mai oe i na la o kona wa opiopio; Ua uhi mai no hoi oe ia ia i ka hilahila. (Sila)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Pehea la ka loihi o kou hoonalo ana ia oe iho, e Iehova? E mau loa anei? E a mai nei anei kou huhu me he ahi la?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
E hoomanao mai oe ia'u, pehea la ka loihi o ke ola ana? No ke aha la oe i hana makehewa ai i na kanaka a pau?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Owai ke kanaka e ola nei, aole oia e ike i ka make? E hoopakele anei oia i kona ola, mai ka lima aku o ka mea make? (Sila) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Auhea la kou lokomaikai o na manawa kahiko, e ka Haku? Ka mea au i hoohiki ai ia Davida ma ka oiaio?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
E hoomanao mai oe, e ka Haku, i ka hoinoia o kau kauwa; Ua lawe no wau ma kou umauma i na lehulehu a pau o kou poe kanaka.
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
No ka mea, ua hoino wale mai kou poe enemi, e Iehova, Ua hoino wale mai hoi i na kapuwai o kou mea i poniia.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
E hoomaikaiia o Iehova, a i ka manawa pau ole. Amene, Amene.
