< Psaltaren 89 >

1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Hymne d'Éthan l'Ézrahite. Je chanterai toujours les bontés de l'Éternel; D'âge en âge, ma bouche proclamera sa fidélité.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
J'ai dit: «Ta grâce est un édifice éternel; Tu as établi dans les cieux les fondements de ta fidélité.»
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
— «J'ai conclu, dit l'Éternel, cette alliance avec mon élu; J'ai fait ce serment à David, mon serviteur:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
J'affermirai ta postérité pour toujours; J'ai fondé ton trône à jamais.» (Pause)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Les cieux, ô Éternel, célèbrent tes merveilles. Ainsi que ta fidélité, dans l'assemblée des saints.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Qui, dans les cieux, est comparable à l'Éternel? Qui ressemble à l'Éternel parmi les fils de Dieu?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Dieu est très redoutable dans l'assemblée des saints. Plus terrible que tous ceux qui l'entourent.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Éternel, Dieu des armées. Qui est puissant comme toi? Éternel, ton amour fidèle Rayonne autour de toi!
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Tu domptes l'orgueil de la mer: Quand ses vagues s'élèvent, c'est toi qui les apaises.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Tu as écrasé l'Egypte, tu l'as blessée à mort; Par la force de ton bras, tu as dispersé tes ennemis.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
A toi sont les cieux, à toi aussi la terre; Tu as fondé le monde et tout ce qu'il renferme.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Le Nord et le Midi, c'est toi qui les as créés; Le Thabor et l'Hermon sont dans l'allégresse A cause de ton nom.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Ton bras est armé de puissance. Ta main est forte; ta main droite exerce l'autorité suprême.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
La justice et le droit sont la base de ton trône; La bonté et la vérité marchent devant ta face.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Heureux le peuple qui connaît les chants de triomphe: Il s'avance à la clarté de ta face, ô Éternel!
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Il se réjouit en célébrant ton nom chaque jour, Et il se glorifie de ta justice.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Car c'est toi qui es la splendeur de notre puissance. Et c'est ta faveur qui nous fait relever la tête.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Oui, notre bouclier protecteur Est dans les mains de l'Éternel: Notre roi appartient au Saint d'Israël!
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Tu parlas jadis dans une vision à tes bien-aimés, Et tu dis: J'ai prêté mon appui à un héros; J'ai choisi dans les rangs du peuple un élu.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
J'ai trouvé David, mon serviteur; Je l'ai oint de mon huile sainte.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Ma main le soutiendra, Et mon bras le fortifiera.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
L'ennemi ne pourra le surprendre, Et le méchant ne l'opprimera point.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Je briserai devant lui ses adversaires. Et je frapperai ceux qui le haïssent.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Ma fidélité et ma bonté seront avec lui, Et par la puissance de mon nom, il pourra relever la tête.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
J'étendrai sa main puissante sur la mer. Et son empire sur les fleuves.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Il m'invoquera, disant: «Tu es mon Père, Mon Dieu, mon rocher protecteur.»
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Aussi ferai-je de lui le premier-né, Le souverain des rois de la terre.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Je lui conserverai ma faveur éternellement, Et mon alliance avec lui sera inébranlable.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Je lui donnerai une postérité éternelle. Et son trône durera autant que les cieux.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Si ses fils abandonnent ma loi Et n'obéissent pas à mes ordres,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
S'ils violent mes commandements Et s'ils n'observent pas mes préceptes,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Je châtierai leurs transgressions en les frappant de la verge, Et leurs iniquités en leur envoyant des fléaux.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Mais je ne leur retirerai pas ma faveur; Je ne mentirai pas à mes promesses.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Je ne violerai pas mon alliance. Et je ne changerai pas la parole sortie de mes lèvres.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
J'en ai fait le serment, au nom de ma sainteté: Je ne mentirai pas à David.
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
Sa postérité durera éternellement; Son trône subsistera devant moi aussi longtemps que le soleil.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Comme la lune, il sera inébranlable à jamais; Le témoin qui est dans les cieux est fidèle. (Pause)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Cependant, tu as repoussé ton oint; tu l'as rejeté, Tu t'es indigné contre lui.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Tu as rompu l'alliance conclue avec ton serviteur; Tu as traîné sa couronne dans la poussière.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Tu as renversé toutes ses forteresses: Tu as mis en ruines ses remparts.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Tous les passants le mettent au pillage; Il est couvert d'opprobre par ses voisins.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Tu as fortifié le bras de ses adversaires; Tu as rempli de joie tous ses ennemis.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Tu as émoussé le tranchant de son épée. Et tu ne l'as pas soutenu dans le combat.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Tu as mis fin à sa splendeur, Et tu as jeté son trône à terre.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Tu as abrégé les jours de sa jeunesse. Et tu l'as couvert de honte. (Pause)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Jusques à quand, ô Éternel, te cacheras-tu sans cesse. Et ta colère brûlera-t-elle comme un feu?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Rappelle-toi quelle est la durée de ma vie. Pour quel néant tu as créé tous les fils des hommes!
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Quel homme pourrait vivre et ne pas voir la mort? Qui sauvera son âme de la puissance du Sépulcre? (Pause) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Seigneur, où sont tes bontés premières, Que toi, le Dieu fidèle, tu avais promises à David par serment?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Souviens-toi, Seigneur, de l'opprobre de tes serviteurs; Je porte en mon sein l'injure de tant de grands peuples!
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Car tes ennemis ont jeté l'outrage, ô Éternel, Tes ennemis ont jeté l'outrage sur les pas de ton oint.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Béni soit l'Éternel a perpétuité! Amen, Amen!

< Psaltaren 89 >