< Psaltaren 89 >
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Instruction d’Éthan, l’Ezrakhite. Je chanterai à toujours les bontés de l’Éternel; de génération en génération je ferai connaître de ma bouche ta fidélité.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Car j’ai dit: La bonté sera édifiée pour toujours; dans les cieux mêmes tu établiras ta fidélité.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
J’ai fait alliance avec mon élu, j’ai juré à David, mon serviteur:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
J’établirai ta semence pour toujours, et j’édifierai ton trône de génération en génération. (Sélah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Et les cieux célébreront tes merveilles, ô Éternel! oui, ta fidélité, dans la congrégation des saints.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Car qui, dans les nues, peut être comparé à l’Éternel? Qui, parmi les fils des forts, est semblable à l’Éternel?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Dieu est extrêmement redoutable dans l’assemblée des saints, et terrible au milieu de tous ceux qui l’entourent.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Éternel, Dieu des armées, qui est comme toi, puissant Jah? Et ta fidélité est tout autour de toi.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Toi, tu domines l’orgueil de la mer; quand ses flots se soulèvent, toi tu les apaises.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Toi, tu as abattu Rahab comme un homme tué; par le bras de ta force tu as dispersé tes ennemis.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
À toi les cieux, et à toi la terre; le monde et tout ce qu’il contient, toi tu l’as fondé.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Le nord et le midi, toi tu les as créés; le Thabor et l’Hermon exultent en ton nom.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
À toi est le bras de puissance; ta main est forte; ta droite est haut élevée.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
La justice et le jugement sont les bases de ton trône; la bonté et la vérité marchent devant ta face.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Bienheureux le peuple qui connaît le cri de joie! Ils marchent, ô Éternel! à la lumière de ta face.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Ils s’égaient en ton nom tout le jour, et sont haut élevés par ta justice.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Car tu es la gloire de leur force; et dans ton bon plaisir notre corne sera haut élevée.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Car l’Éternel est notre bouclier, et le Saint d’Israël, notre roi.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Alors tu parlas en vision de ton saint, et tu dis: J’ai placé du secours sur un homme puissant, j’ai haut élevé un élu d’entre le peuple.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
J’ai trouvé David, mon serviteur; je l’ai oint de mon huile sainte;
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Ma main sera fermement avec lui, et mon bras le fortifiera;
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
L’ennemi ne le pressurera pas et le fils d’iniquité ne l’affligera pas;
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
J’abattrai ses adversaires devant sa face, et je frapperai ceux qui le haïssent;
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Et ma fidélité et ma bonté seront avec lui, et, par mon nom, sa corne sera élevée.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
Et j’ai mis sa main à la mer, et sa droite dans les fleuves.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Lui me criera: Tu es mon père, mon Dieu, et le rocher de mon salut.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Aussi moi, je ferai de lui le premier-né, le plus élevé des rois de la terre.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Je lui garderai ma bonté à toujours, et mon alliance lui sera assurée.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Et je ferai subsister sa semence à perpétuité, et son trône comme les jours des cieux.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Si ses fils abandonnent ma loi et ne marchent pas dans mes ordonnances,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
S’ils violent mes statuts et ne gardent pas mes commandements,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Je visiterai leur transgression avec la verge, et leur iniquité avec des coups;
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Mais je ne retirerai pas de lui ma bonté, et je ne démentirai pas ma fidélité;
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Je ne violerai point mon alliance, et je ne changerai pas ce qui est sorti de mes lèvres.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
J’ai une fois juré par ma sainteté, si [jamais] je mens à David!
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
Sa semence sera à toujours, et son trône comme le soleil devant moi.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Comme la lune, il sera affermi pour toujours; et le témoin dans les nues en est ferme. (Sélah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Mais tu l’as rejeté et tu l’as méprisé, tu as été courroucé contre ton oint.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Tu as répudié l’alliance de ton serviteur, tu as profané sa couronne jusqu’en terre;
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Tu as rompu toutes ses clôtures, tu as mis en ruine ses forteresses:
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Tous ceux qui passent le pillent; il est en opprobre à ses voisins.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Tu as élevé la droite de ses adversaires, tu as réjoui tous ses ennemis;
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Tu as retourné le tranchant de son épée, et tu ne l’as pas soutenu dans la bataille.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Tu as fait cesser son éclat, et tu as jeté par terre son trône;
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Tu as abrégé les jours de sa jeunesse, tu l’as couvert de honte. (Sélah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Jusques à quand, ô Éternel, te cacheras-tu à toujours, [et] ta fureur brûlera-t-elle comme un feu?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Souviens-toi, quant à moi, de ce qu’est la vie: pourquoi as-tu créé tous les fils des hommes [pour n’être que] vanité?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol )
Qui est l’homme qui vit et qui ne verra pas la mort, – qui sauvera son âme de la main du shéol? (Sélah) (Sheol )
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Où sont, Seigneur, tes premières bontés, que tu as jurées à David dans ta fidélité?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Souviens-toi, Seigneur, de l’opprobre de tes serviteurs, – je porte dans mon sein [celui de] tous les grands peuples, –
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
[L’opprobre] dont tes ennemis couvrent, ô Éternel, dont ils couvrent les pas de ton oint.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Béni soit l’Éternel pour toujours! Amen, oui, amen!