Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
An instruction, by Ethan the Ezrahite. Of the kind acts of Jehovah, to the age I sing, To all generations I make known Thy faithfulness with my mouth,
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
For I said, 'To the age is kindness built, The heavens! Thou dost establish Thy faithfulness in them.'
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
I have made a covenant for My chosen, I have sworn to David My servant:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
'Even to the age do I establish thy seed, And have built to generation and generation thy throne. (Selah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
and the heavens confess Thy wonders, O Jehovah, Thy faithfulness also [is] in an assembly of holy ones.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
For who in the sky, Compareth himself to Jehovah? Is like to Jehovah among sons of the mighty?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
God is very terrible, In the secret counsel of His holy ones, And fearful over all surrounding Him.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
O Jehovah, God of Hosts, Who [is] like Thee — a strong Jah? And Thy faithfulness [is] round about Thee.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Thou [art] ruler over the pride of the sea, In the lifting up of its billows Thou dost restrain them.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Thou hast bruised Rahab, as one wounded. With the arm of Thy strength Thou hast scattered Thine enemies.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Thine [are] the heavens — the earth also [is] Thine, The habitable world and its fulness, Thou hast founded them.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
North and south Thou hast appointed them, Tabor and Hermon in Thy name do sing.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Thou hast an arm with might, Strong is Thy hand — high Thy right hand.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Righteousness and judgment [Are] the fixed place of Thy throne, Kindness and truth go before Thy face.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
O the happiness of the people knowing the shout, O Jehovah, in the light of Thy face they walk habitually.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
In Thy name they rejoice all the day, And in Thy righteousness they are exalted,
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
For the beauty of their strength [art] Thou, And in Thy good will is our horn exalted,
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
For of Jehovah [is] our shield, And of the Holy One of Israel our king.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Then Thou hast spoken in vision, To Thy saint, yea, Thou sayest, I have placed help upon a mighty one, Exalted a chosen one out of the people,
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
I have found David My servant, With My holy oil I have anointed him.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
With whom My hand is established, My arm also doth strengthen him.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
An enemy exacteth not upon him, And a son of perverseness afflicteth him not.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
And I have beaten down before him his adversaries, And those hating him I plague,
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
And My faithfulness and kindness [are] with him, And in My name is his horn exalted.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
And I have set on the sea his hand, And on the rivers his right hand.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
He proclaimeth me: 'Thou [art] my Father, My God, and the rock of my salvation.'
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
I also first-born do appoint him, Highest of the kings of the earth.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
To the age I keep for him My kindness, And My covenant [is] stedfast with him.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
And I have set his seed for ever, And his throne as the days of the heavens.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
If his sons forsake My law, And in My judgments do not walk;
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
If My statutes they pollute, And My commands do not keep,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
I have looked after with a rod their transgression, And with strokes their iniquity,
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
And My kindness I break not from him, Nor do I deal falsely in My faithfulness.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
I profane not My covenant, And that which is going forth from My lips I change not.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Once I have sworn by My holiness, I lie not to David,
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
His seed is to the age, And his throne [is] as the sun before Me,
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
As the moon it is established — to the age, And the witness in the sky is stedfast. (Selah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
And Thou, Thou hast cast off, and dost reject, Thou hast shown Thyself wroth With Thine anointed,
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Hast rejected the covenant of Thy servant, Thou hast polluted to the earth his crown,
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Thou hast broken down all his hedges, Thou hast made his fenced places a ruin.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Spoiled him have all passing by the way, He hath been a reproach to his neighbours,
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Thou hast exalted the right hand of his adversaries, Thou hast caused all his enemies to rejoice.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Also — Thou turnest back the sharpness of his sword, And hast not established him in battle,
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Hast caused [him] to cease from his brightness, And his throne to the earth hast cast down.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Thou hast shortened the days of his youth, Hast covered him over [with] shame. (Selah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Till when, O Jehovah, art Thou hidden? For ever doth Thy fury burn as fire?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Remember, I pray Thee, what [is] life-time? Wherefore in vain hast Thou created All the sons of men?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Who [is] the man that liveth, and doth not see death? He delivereth his soul from the hand of Sheol. (Selah) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Where [are] Thy former kindnesses, O Lord. Thou hast sworn to David in Thy faithfulness,
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Remember, O Lord, the reproach of Thy servants, I have borne in my bosom all the strivings of the peoples,
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Wherewith Thine enemies reproached, O Jehovah, Wherewith they have reproached The steps of Thine anointed.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Blessed [is] Jehovah to the age. Amen, and amen!
