Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Maschil of Ethan the Ezrahite. I will sing of the mercies of the LORD for ever: with my mouth will I make known thy faithfulness to all generations.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
For I have said, Mercy shall be built up for ever: thy faithfulness shalt thou establish in the very heavens.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
I have made a covenant with my chosen, I have sworn to David my servant,
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Thy seed will I establish for ever, and build up thy throne to all generations. (Selah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
And the heavens shall praise thy wonders, O LORD: thy faithfulness also in the congregation of the saints.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
For who in the heaven can be compared to the LORD? who among the sons of the mighty can be likened to the LORD?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
God is greatly to be feared in the assembly of the saints, and to be had in reverence by all them that are about him.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
O LORD God of hosts, who is a strong LORD like thee? or to thy faithfulness around thee?
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Thou rulest the raging of the sea: when its waves arise, thou stillest them.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Thou hast broken Rahab in pieces, as one that is slain; thou hast scattered thy enemies with thy strong arm.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
The heavens are thine, the earth also is thine: as for the world and all it containeth, thou hast founded them.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
The north and the south thou hast created them: Tabor and Hermon shall rejoice in thy name.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Thou hast a mighty arm: strong is thy hand, and high is thy right hand.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Righteousness and justice are the habitation of thy throne: mercy and truth shall go before thy face.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Blessed are the people that know the joyful sound: they shall walk, O LORD, in the light of thy countenance.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
In thy name shall they rejoice all the day: and in thy righteousness shall they be exalted.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
For thou art the glory of their strength: and in thy favour our horn shall be exalted.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
For the LORD is our defence; and the Holy One of Israel is our king.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Then thou didst speak in vision to thy holy one, and didst say, I have laid help upon one that is mighty; I have exalted one chosen out of the people.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
I have found David my servant; with my holy oil have I anointed him:
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
With whom my hand shall be established: my arm also shall strengthen him.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
The enemy shall not exact upon him; nor the son of wickedness afflict him.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
And I will beat down his foes before his face, and afflict them that hate him.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
But my faithfulness and my mercy shall be with him: and in my name shall his horn be exalted.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
I will set his hand also in the sea, and his right hand in the rivers.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
He shall cry to me, Thou art my father, my God, and the rock of my salvation.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Also I will make him my firstborn, higher than the kings of the earth.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
My mercy will I keep for him for evermore, and my covenant shall stand fast with him.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
His seed also will I make to endure for ever, and his throne as the days of heaven.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
If his children forsake my law, and walk not in my judgments;
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
If they break my statutes, and keep not my commandments;
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Then will I visit their transgression with the rod, and their iniquity with stripes.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Nevertheless my lovingkindness will I not utterly take from him, nor allow my faithfulness to fail.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
My covenant will I not break, nor alter the thing that hath gone out of my lips.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Once have I sworn by my holiness that I will not lie to David.
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
His seed shall endure for ever, and his throne as the sun before me.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
It shall be established for ever as the moon, and as a faithful witness in heaven. (Selah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
But thou hast cast off and abhorred, thou hast been full of wrath with thy anointed.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Thou hast made void the covenant of thy servant: thou hast profaned his crown by casting it to the ground.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Thou hast broken down all his hedges; thou hast brought his strong holds to ruin.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
All that pass by the way spoil him: he is a reproach to his neighbours.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Thou hast set up the right hand of his adversaries; thou hast made all his enemies to rejoice.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Thou hast also turned the edge of his sword, and hast not made him to stand in the battle.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Thou hast made his glory to cease, and cast his throne down to the ground.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
The days of his youth hast thou shortened: thou hast covered him with shame. (Selah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
How long, LORD? wilt thou hide thyself for ever? shall thy wrath burn like fire?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Remember how short my time is: why hast thou made all men in vain?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
What man is he that liveth, and shall not see death? shall he deliver his soul from the hand of the grave? (Selah) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Lord, where are thy former lovingkindnesses, which thou didst swear to David in thy truth?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Remember, Lord, the reproach of thy servants; how I do bear in my bosom the reproach of all the mighty people;
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
With which thy enemies have reproached, O LORD; with which they have reproached the footsteps of thy anointed.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Blessed be the LORD for evermore. Amen, and Amen.
