Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
A Psalme to give instruction, of Ethan the Ezrahite. I will sing the mercies of the Lord for euer: with my mouth will I declare thy trueth from generation to generation.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
For I said, Mercie shalbe set vp for euer: thy trueth shalt thou stablish in ye very heauens.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
I haue made a couenant with my chosen: I haue sworne to Dauid my seruant,
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Thy seede will I stablish for euer, and set vp thy throne from generation to generation. (Selah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
O Lord, euen the heauens shall prayse thy wonderous worke: yea, thy trueth in the Congregation of the Saints.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
For who is equall to the Lord in the heauen? and who is like the Lord among the sonnes of the gods?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
God is very terrible in the assemblie of the Saints, and to be reuerenced aboue all, that are about him.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
O Lord God of hostes, who is like vnto thee, which art a mightie Lord, and thy trueth is about thee?
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Thou rulest the raging of the sea: when the waues thereof arise, thou stillest them.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Thou hast beaten downe Rahab as a man slaine: thou hast scattered thine enemies with thy mightie arme.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
The heauens are thine, the earth also is thine: thou hast layde the foundation of the world, and all that therein is.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Thou hast created the North and the South: Tabor and Hermon shall reioyce in thy Name.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Thou hast a mightie arme: strong is thine hand, and high is thy right hand.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Righteousnesse and equitie are the stablishment of thy throne: mercy and trueth goe before thy face.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Blessed is the people, that can reioyce in thee: they shall walke in the light of thy countenance, O Lord.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
They shall reioyce continually in thy Name, and in thy righteousnes shall they exalt them selues.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
For thou art the glory of their strength, and by thy fauour our hornes shall be exalted.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
For our shield apperteineth to the Lord, and our King to the holy one of Israel.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Thou spakest then in a vision vnto thine Holy one, and saydest, I haue layde helpe vpon one that is mightie: I haue exalted one chosen out of the people.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
I haue found Dauid my seruant: with mine holy oyle haue I anoynted him.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Therefore mine hande shall be established with him, and mine arme shall strengthen him.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
The enemie shall not oppresse him, neither shall the wicked hurt him.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
But I will destroy his foes before his face, and plague them that hate him.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
My trueth also and my mercie shall be with him, and in my Name shall his horne be exalted.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
I will set his hand also in the sea, and his right hand in the floods.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
He shall cry vnto mee, Thou art my Father, my God and the rocke of my saluation.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Also I wil make him my first borne, higher then the Kings of the earth.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
My mercie will I keepe for him for euermore, and my couenant shall stande fast with him.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
His seede also will I make to endure for euer, and his throne as the dayes of heauen.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
But if his children forsake my Lawe, and walke not in my iudgements:
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
If they breake my statutes, and keepe not my commandements:
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Then will I visite their transgression with the rod, and their iniquitie with strokes.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Yet my louing kindnesse will I not take from him, neither will I falsifie my trueth.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
My couenant wil I not breake, nor alter the thing that is gone out of my lips.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
I haue sworne once by mine holines, that I will not fayle Dauid, saying,
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
His seede shall endure for euer, and his throne shalbe as the sunne before me.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
He shalbe established for euermore as the moone, and as a faythfull witnes in the heauen. (Selah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
But thou hast reiected and abhorred, thou hast bene angry with thine Anoynted.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Thou hast broken the couenant of thy seruant, and profaned his crowne, casting it on the ground.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Thou hast broken downe all his walles: thou hast layd his fortresses in ruine.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
All that goe by the way, spoyle him: he is a rebuke vnto his neighbours.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Thou hast set vp the right hand of his enemies, and made all his aduersaries to reioyce.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Thou hast also turned the edge of his sworde, and hast not made him to stand in the battell.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Thou hast caused his dignitie to decay, and cast his throne to the ground.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
The dayes of his youth hast thou shortned, and couered him with shame. (Selah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Lord, howe long wilt thou hide thy selfe, for euer? shall thy wrath burne like fire?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Remember of what time I am: wherefore shouldest thou create in vaine all the children of men?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
What man liueth, and shall not see death? shall hee deliuer his soule from the hande of the graue? (Selah) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Lord, where are thy former mercies, which thou swarest vnto Dauid in thy trueth?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Remember, O Lord, the rebuke of thy seruants, which I beare in my bosome of all the mightie people.
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
For thine enemies haue reproched thee, O Lord, because they haue reproched the footesteps of thine Anointed.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Praised be the Lord for euermore. So be it, euen so be it.
