Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
An instruction. Of Ethan the Ezrahite. I will sing of the loving-kindness of Jehovah for ever; with my mouth will I make known thy faithfulness from generation to generation.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
For I said, Loving-kindness shall be built up for ever; in the very heavens wilt thou establish thy faithfulness.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
I have made a covenant with mine elect, I have sworn unto David my servant:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Thy seed will I establish for ever, and build up thy throne from generation to generation. (Selah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
And the heavens shall celebrate thy wonders, O Jehovah, and thy faithfulness in the congregation of the saints.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
For who in the heaven can be compared to Jehovah? [who] among the sons of the mighty shall be likened to Jehovah?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
God is greatly to be feared in the council of the saints, and terrible for all that are round about him.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Jehovah, God of hosts, who is like unto thee, the strong Jah? And thy faithfulness is round about thee.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Thou rulest the pride of the sea: when its waves arise, thou stillest them.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Thou hast crushed Rahab as one that is slain; thou hast scattered thine enemies with the arm of thy strength.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Thine are the heavens, the earth also is thine; the world and its fulness, thou hast founded them.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
The north and the south, thou hast created them: Tabor and Hermon triumph in thy name.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Thine is the arm of might: strong is thy hand, high is thy right hand.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Righteousness and judgment are the foundation of thy throne; loving-kindness and truth go before thy face.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Blessed is the people that know the shout of joy: they walk, O Jehovah, in the light of thy countenance.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
In thy name are they joyful all the day, and in thy righteousness are they exalted.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
For thou art the glory of their strength; and in thy favour our horn shall be exalted.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
For Jehovah is our shield, and the Holy One of Israel, our king.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Then thou spakest in vision of thy Holy One, and saidst, I have laid help upon a mighty one; I have exalted one chosen out of the people.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
I have found David my servant; with my holy oil have I anointed him:
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
With whom my hand shall be established; and mine arm shall strengthen him.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
No enemy shall exact upon him, nor the son of wickedness afflict him;
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
But I will beat down his adversaries before his face, and will smite them that hate him.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
And my faithfulness and my loving-kindness shall be with him, and by my name shall his horn be exalted.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
And I will set his hand in the sea, and his right hand in the rivers.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
He shall call unto me, Thou art my father, my God, and the rock of my salvation;
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
And as to me, I will make him firstborn, the highest of the kings of the earth.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
My loving-kindness will I keep for him for evermore, and my covenant shall stand fast with him;
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
And I will establish his seed for ever, and his throne as the days of heaven.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
If his sons forsake my law, and walk not in mine ordinances;
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
If they profane my statutes, and keep not my commandments:
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Then will I visit their transgression with the rod, and their iniquity with stripes.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Nevertheless my loving-kindness will I not utterly take from him, nor belie my faithfulness;
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
My covenant will I not profane, nor alter the thing that is gone out of my lips.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Once have I sworn by my holiness; I will not lie unto David:
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
His seed shall endure for ever, and his throne as the sun before me;
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
It shall be established for ever as the moon, and the witness in the sky is firm. (Selah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
But thou hast rejected and cast off; thou hast been very wroth with thine anointed:
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Thou hast made void the covenant of thy servant; thou hast profaned his crown to the ground:
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Thou hast broken down all his hedges; thou hast brought his strongholds to ruin.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
All that pass by the way plunder him; he is become a reproach to his neighbours.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Thou hast exalted the right hand of his oppressors; thou hast made all his enemies to rejoice:
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Yea, thou hast turned back the edge of his sword, and hast not made him stand in the battle.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Thou hast made his brightness to cease, and cast his throne down to the ground;
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
The days of his youth hast thou shortened; thou hast covered him with shame. (Selah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
How long, Jehovah, wilt thou hide thyself for ever? shall thy fury burn like fire?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Remember, as regards me, what life is. Wherefore hast thou created all the children of men to be vanity?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
What man liveth, and shall not see death? Shall he deliver his soul from the power of Sheol? (Selah) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Where, Lord, are thy former loving-kindnesses, [which] thou swarest unto David in thy faithfulness?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Remember, Lord, the reproach of thy servants — that I bear in my bosom [that of] all the mighty peoples —
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Wherewith thine enemies, O Jehovah, have reproached, wherewith they have reproached the footsteps of thine anointed.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Blessed be Jehovah for evermore! Amen, and Amen.
