Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
En Maskil af Ezraiten Etan. Om HERRENS Naade vil jeg evigt synge, fra Slægt til Slægt med min Mund forkynde din Trofasthed.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Thi du har sagt: »En evig Bygning er Naaden!« I Himlen har du grundfæstet din Trofasthed.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Jeg slutted en Pagt med min udvalgte, tilsvor David, min Tjener:
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
»Jeg lader din Sæd bestaa for evigt, jeg bygger din Trone fra Slægt til Slægt!« (Sela)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Og Himlen priser dit Under, HERRE, din Trofasthed i de Helliges Forsamling.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Thi hvem i Sky er HERRENS Lige, hvo er som HERREN iblandt Guds Sønner?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
En forfærdelig Gud i de Helliges Kreds, stor og frygtelig over alle omkring ham.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
HERRE, Hærskarers Gud, hvo er som du? HERRE, din Naade og Trofasthed omgiver dig.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Du mestrer Havets Overmod; naar Bølgerne bruser, stiller du dem.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Du knuste Rahab som en fældet Kriger, splitted dine Fjender med vældig Arm.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Din er Himlen, og din er Jorden, du grunded Jorderig med dets Fylde.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Norden og Sønden skabte du, Tabor og Hermon jubler over dit Navn.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Du har en Arm med Vælde, din Haand er stærk, din højre løftet.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Retfærd og Ret er din Trones Grundvold, Naade og Sandhed staar for dit Aasyn.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Saligt det Folk, der kender til Frydesang, vandrer, HERRE, i dit Aasyns Lys!
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
De lovsynger Dagen igennem dit Navn, ophøjes ved din Retfærdighed.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Thi du er vor Styrkes Stolthed, du løfter vort Horn ved din Yndest;
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
thi vort Skjold er hos HERREN, vor Konge er Israels Hellige!
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Du taled engang i et Syn til dine fromme: »Krone satte jeg paa en Helt, ophøjed en Yngling af Folket;
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
jeg har fundet David, min Tjener, salvet ham med min hellige Olie;
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
thi min Haand skal holde ham fast, og min Arm skal give ham Styrke.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Ingen Fjende skal overvælde ham, ingen Nidding trykke ham ned;
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
jeg knuser hans Fjender foran ham og nedstøder dem, der hader ham;
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
med ham skal min Trofasthed og Miskundhed være, hans Horn skal løfte sig ved mit Navn;
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
jeg lægger Havet under hans Haand og Strømmene under hans højre;
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
mig skal han kalde: min Fader, min Gud og min Frelses Klippe.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Jeg gør ham til førstefødt, den største blandt Jordens Konger;
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
jeg bevarer for evigt min Miskundhed mod ham, min Pagt skal holdes ham troligt;
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
jeg lader hans Æt bestaa for evigt, hans Trone, saa længe Himlen er til.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Hvis hans Sønner svigter min Lov og ikke følger mine Lovbud,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
hvis de bryder min Vedtægt og ikke holder mit Bud,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
da hjemsøger jeg deres Synd med Ris, deres Brøde med haarde Slag;
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
men min Naade tager jeg ikke fra ham, min Trofasthed svigter jeg ikke;
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
jeg bryder ikke min Pagt og ændrer ej mine Læbers Udsagn.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Ved min Hellighed svor jeg een Gang for alle — David sviger jeg ikke:
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
Hans Æt skal blive for evigt, hans Trone for mig som Solen,
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
staa fast som Maanen for evigt, og Vidnet paa Himlen er sanddru.« (Sela)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Men du har forstødt og forkastet din Salvede og handlet i Vrede imod ham;
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Pagten med din Tjener har du brudt, vanæret hans Krone og traadt den i Støvet;
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
du har nedbrudt alle hans Mure, i Grus har du lagt hans Fæstninger;
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
alle vejfarende plyndrer ham, sine Naboer blev han til Spot.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Du har løftet hans Uvenners højre og glædet alle hans Fjender;
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
hans Sværd lod du vige for Fjenden, du holdt ham ej oppe i Kampen;
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
du vristed ham Staven af Hænde og styrted hans Trone til Jorden,
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
afkorted hans Ungdoms Dage og hylled ham ind i Skam. (Sela)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Hvor længe vil du skjule dig, HERRE, for evigt, hvor længe skal din Vrede lue som Ild?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Herre, kom i Hu, hvad Livet er, til hvilken Tomhed du skabte hvert Menneskebarn!
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Hvo bliver i Live og skuer ej Død, hvo frelser sin Sjæl fra Dødsrigets Haand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Hvor er din fordums Naade, Herre, som du i Trofasthed tilsvor David?
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Kom, Herre, din Tjeners Skændsel i Hu, at jeg bærer Folkenes Spot i min Favn,
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
hvorledes dine Fjender haaner, HERRE, hvorledes de haaner din Salvedes Fodspor.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Lovet være HERREN i Evighed, Amen, Amen!
