Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Vyučující, složený od Etana Ezrachitského. O milosrdenstvích Hospodinových na věky zpívati budu, od národu do pronárodu zvěstovati budu pravdu tvou ústy svými.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Nebo jsem řekl: Na věky milosrdenství vzdělávati se bude, na nebi utvrdíš pravdu svou, o nížs řekl:
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Učinil jsem smlouvu s vyvoleným svým, přisáhl jsem Davidovi služebníku svému,
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Že až na věky utvrdím símě tvé, a vzdělám od národu do národu trůn tvůj. (Sélah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Protož oslavují nebesa div tvůj, Hospodine, i pravdu tvou v shromáždění svatých.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Nebo kdo na nebi přirovnán býti může Hospodinu? Kdo jest podobný Hospodinu mezi syny silných?
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Bůh i v shromáždění svatých strašlivý jest náramně, a hrozný nade všecky vůkol něho.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Hospodine Bože zástupů, kdo jest jako ty, silný Hospodin? Nebo pravda tvá tobě přístojí všudy vůkol.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Ty panuješ nad dutím moře; když se zdvihají vlny jeho, ty je skrocuješ.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Ty jsi jako raněného potřel Egypt, a silným ramenem svým rozptýlil jsi nepřátely své.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Tváť jsou nebesa, tvá také i země, okršlek i plnost jeho ty jsi založil.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Půlnoční i polední strana, kteréž jsi ty stvořil, i Tábor a Hermon o tvém jménu zpívají.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Tvé rámě jest přemocné, silná ruka tvá, a vyvýšená pravice tvá.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Spravedlnost a soud jsou základem trůnu tvého, milosrdenství a pravda předcházejí tvář tvou.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Blahoslavený lid, kterýž zná zvuk tvůj; tiť, Hospodine, v světle oblíčeje tvého choditi budou.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Ve jménu tvém plésati budou každého dne, a v spravedlnosti tvé vyvýší se.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Nebo sláva síly jejich ty jsi, a z milosti tvé k zvýšení přijde roh náš.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Nebo štít náš jest Hospodinův, a svatého Izraelského král náš.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Tehdy mluvě u vidění k svatému svému, řekl jsi: Složil jsem pomoc v reku udatném, zvýšil jsem vybraného z lidu.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Nalezl jsem Davida služebníka svého, olejem svým svatým pomazal jsem ho.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
A protož budeť s ním stále ruka má, ano i ramenem svým posilovati ho budu.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Nebudeť ho moci nuziti nepřítel, ani člověk nešlechetný trápiti.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Nebo potru před tváří jeho protivníky jeho, a ty, kteříž ho nenávidí, porazím.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Nadto pravda má a milosrdenství mé s ním bude, a ve jménu mém vyvýšen bude roh jeho.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
A vložím na moře ruku jeho, a na řeky pravici jeho.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
On volaje ke mně, dí: Ty jsi otec můj, Bůh silný můj a skála spasení mého.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Já také za prvorozeného vystavím jej, a za vyššího králů zemských.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Na věky zachovám jemu milosrdenství své, a smlouva s ním stálá bude.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
Učiním i to, aby na věky trvalo símě jeho, a trůn jeho jako dnové nebes.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
Jestliže by pak synové jeho opustili zákon můj, a v soudech mých nechodili,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
Jestliže by ustanovení mých poškvrnili, a přikázaní mých neostříhali:
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Tedy navštívím metlou přestoupení jejich, a trestáním nepravost jejich,
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Ale milosrdenství svého neodejmu od něho, aniž klamati budu proti pravdě své.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Nepoškvrnímť smlouvy své, a toho, což vyšlo z úst mých, nezměním.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Jednou jsem přisáhl skrze svatost svou, nesklamámť Davidovi,
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
Že símě jeho na věky bude, a trůn jeho jako slunce přede mnou,
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Jako měsíc utvrzeno bude na věky, a jako svědkové na obloze hodnověrní.
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Ale ty jsi jej zavrhl a potupil, rozhněvals se na pomazaného svého.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Zavrhl jsi smlouvu s služebníkem svým, povrhls korunu jeho na zem.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Roztrhal jsi všecky ohrady jeho, a bašty jeho jsi rozválel.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Derou jej všickni, kteříž tudy jdou; jest ku posměchu i sousedům svým.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
Vyvýšil jsi pravici protivníků jeho, obveselils všecky nepřátely jeho.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Ztupils i ostří meče jeho, aniž jsi dal jemu, aby ostáti mohl v boji.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
Učinils přítrž okrase jeho, a trůn jeho svrhl jsi na zem.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
Ukrátil jsi dnů mladosti jeho, a hanbous jej přiodíl. (Sélah)
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
Až dokud, Hospodine? Na věky-liž se skrývati budeš? Tak-liž hořeti bude jako oheň prchlivost tvá?
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Rozpomeniž se na mne, jak kratičký jest věk můj. Zdaliž jsi pak nadarmo stvořil všecky syny lidské?
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Kdo z lidí může tak živ býti, aby neokusil smrti? Kdo vytrhne život svůj z hrobu? (Sélah) (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
Kdež jsou milosrdenství tvá první, ó Pane? Přísahuť jsi učinil Davidovi, v pravdě své.
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
Pamatuj, Pane, na útržky činěné služebníkům tvým, a jak jsem já nosil v lůně svém potupu ode všech nejmocnějších národů,
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Jak jsou utrhali nepřátelé tvoji, Hospodine, jak jsou utrhali šlepějím pomazaného tvého.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Budiž pochválen Hospodin na věky, Amen i Amen.
