Psaltaren 89
1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
Kasakkung: Ethan BAWIPA lungmanae teh la hoi pou ka sak han. Yuemkamcu lah na onae teh se pueng dawk ka pahni ni a pholen han.
2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
Lungmanae teh a kangning. Yuemkamcu lah na onae teh kalvan roeroe vah, acak telah ka dei toe.
3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
Ka rawi e koevah lawk ka kam toe. Ka san Devit koe thoe ka bo toe.
4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
Na catoun hah pou ka caksak han. Na bawitungkhung hah se pueng dawk kangdue sak han. (Selah)
5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
Oe BAWIPA, kalvannaw ni kângairu lah na onae hah a pholen awh teh, tamikathoungnaw kamkhuengnae koe yuemkamcu lah na onae hai, a pholen awh han.
6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
Bangkongtetpawiteh, kalvan vah BAWIPA hoi bangnue thai e apimouh kaawm. Athakaawmnaw thung dawk BAWIPA patet e ao han na ou.
7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
Tamikathoungnaw kamkhuengnae koe Cathut teh, lentoe poung lahoi taki hanelah ao. A tengpam e tami pueng ni a bari awh hanelah ao.
8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
Oe, kalvan ransabawi Cathut BAWIPA, nang patetlah athakaawm ao nama, Oe, BAWIPA, yuemkamcu lah na onae ni koung na kalup.
9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
Talîpui tuicapa ka thaw e hai na uk teh, tuicapa a thaw teh na roum sak.
10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
Tami ni taran a thei e patetlah, Rahab hah na raphoe teh, koung na kayei. Na taran hah na kut thaonae hoi koung na pâlei.
11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
Kalvannaw hah nange lah ao teh, talai hai nange doeh. Talaivan hoi a thung kaawm e pueng hah na kangdue sak toe.
12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
Atung aka heh na sak e lah ao teh, Tabor hoi Hermon teh na min dawk a konawm.
13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
Athakaawme kutbuembue hah na tawn. Na kut heh a tha a sai teh aranglae kut teh hoe a rasang.
14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
Lannae hoi kângingnae teh, na bawitungkhung kamtuenae lah ao teh, lungmanae hoi lawkkatang teh na hmalah a cei.
15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
Lunghawinae kamthang ka thai e teh, tami yawkahawi e doeh. Oe BAWIPA, ahnimouh teh na minhmai angnae dawk kho a sak awh.
16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
Na min dawkvah hnintangkuem a lunghawi awh teh, na lannae dawkvah tawm lah ao awh.
17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
Bangkongtetpawiteh, nang teh ka sungren e a thaonae lah na o.
18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
Bangkongtetpawiteh, BAWIPA teh maimae bahling lah ao teh, Isarelnaw e Kathoung E, maimae siangpahrang lah ao.
19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
Hottelah, na tamikathoung koe kamnuenae lahoi lawk na dei teh, athakaawme hah kabawp teh, tamimaya thung hoi rawi e teh ka pholen.
20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
Ka san Devit hah ka hmu teh, kathounge satui hoi ka awi toe.
21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
Ka kut hoi kacaklah ka kuet vaiteh, ka kutbuembue ni a tha ao sak han.
22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
Taran ni na dum thai mahoeh, tami ni patawnae na poe thai mahoeh.
23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
Ama ka tarannaw hah a hmalah ka parawp vaiteh, ama kahmuhmanaw hah ka hem han.
24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
Ama koe yuemkamcu lah ka onae hoi, lungmanae teh pou ao han. Ka min kecu dawk a ki hah tawm lah ao han.
25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
A kut hai talîpui dawk ka ta vaiteh, aranglae kut hah palangpui dawk ka ta han.
26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
Ama ni kai koe vah, nang teh apa ka Cathut, ka rungngangnae lungsongpui lah na o telah a hram han.
27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
Ama teh ka camin lah ka coung sak vaiteh, talai siangpahrang ka rasang poung lah ka coung sak han.
28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
Ka lungmanae hoi pou ka ring vaiteh, ahni koe ka lawkkam teh kacaklah a kangdue han.
29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
A catoun hai yungyoe ka kangning sak vaiteh, a bawitungkhung hai kalvan a kangning roukrak ka kangning sak han.
30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
A canaw ni ka kâlawk a kamlang takhai awh teh, ka lawkcengnae patetlah awm laipalah,
31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
ka phunglam a tapoe awh teh, kaie kâpoelawknaw tarawi awh hoeh pawiteh,
32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
Kâtapoenae dawk sumtaboung hoi ka rek vaiteh, payonnae dawk ka hem awh han.
33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
Hatei, ka lungmanae teh ahni koehoi koung ka lat pouh mahoeh. Yuemkamcu lah ka onae hah ayawmyin lah ao hane ka pasoung hoeh.
34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
Ka lawkkam ka raphoe mahoeh, ka pahni dawk hoi ka tâcawt e lawk heh ka thung mahoeh toe.
35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
Vai touh kaie thoungnae hoi thoe ka bo teh, Devit koe laithoe ka dei mahoeh.
36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
A catoun hah a yungyoe a kangning vaiteh, a bawitungkhung teh ka hmalah, kanî patetlah a kangdue han.
37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
Thapa patetlah a yungyoe hanelah caksak lah awm vaiteh, kalvan yuemkamcu panuekkhaikung patetlah ao han. (Selah)
38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
Hatei, nang ni hnamthun takhai hoi na panuet teh, satui awi e dawkvah na lungkhuek.
39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
Na san hoi lawkkamnae na raphoe teh, a bawilakhung talai dawk a bo teh banglah na ngai pouh hoeh.
40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
Kalupnae tapangpueng na raphoe teh, na rapanim hah he na raphoe.
41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
Lam dawk ka cet e pueng ni hno a la pouh awh teh, a tengpam e naw ni a pathoe awh.
42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
A tarannaw e kut tha na o sak teh, a tarannaw pueng hah a lung na tho sak.
43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
Ka hran e tahloi hah na ban sak teh, tarantuknae koe na kabawm hoeh toe.
44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
A lentoenae hah na pout sak teh, a bawitungkhung hah talai dawk na tâkhawng pouh.
45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
A nawsainae tueng na duem sak teh, yeirai hni hah na kâkhu sak.
46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
BAWIPA bangkong ngailawi na o han. Pou na kâhro han maw. Na lungkhueknae teh hmai patetlah pou a kaman han maw.
47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
Ka tueng a duemnae hah na pahnim pouh hanh. Bangkongtetpawiteh, tami catounnaw hah cungkeihoeh lah na sak.
48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
Apipatet mouh duenae kâhmo laipalah ka hring thai. Phuen thaonae dawk hoi kârungngang thai e apimouh kaawm. (Sheol h7585)
49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
BAWIPA, Devit koe thoe na bo e ahmaloe e lungpatawnae teh, nâne ao toung.
50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
BAWIPA, na sannaw pathoe lah a onae pahnim hanh. Athakaawme tami moikapap ni pathoenae hah kai ni ka khang.
51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
Oe BAWIPA, na taran ni na pathoe teh, satui awi e a cei nah pueng koe a pathoe awh.
52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
BAWIPA teh a yungyoe hoi a yungyoe pholen lah awm lawiseh. Amen hoi Amen.
