Psaltaren 89

1 En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;

Ang maskil ni Etan ang Ezrahanon. Magaawit ako sa kahangtoran mahitungod sa mga buhat sa pagkamatinud-anon sa kasabotan ni Yahweh. Imantala ko ang imong pagkamatinud-anon sa umaabot nga mga kaliwatan.

2 Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.

Kay ako nagaingon, “Ang pagkamatinud-anon sa kasabotan molahutay sa kahangtoran; ang imong pagkamatinud-anon nga imong gitukod sa kalangitan.”

3 Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:

“Naghimo ako ug kasabotan uban sa akong pinili, nanumpa ako kang David nga akong sulugoon.

4 Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)

Himoon ko nga magpadayon ang imong mga kaliwat sa kahangtoran, ug himoon ko nga molahutay ang imong trono sa tanang henerasyon.” (Selah)

5 Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.

Ang kalangitan nagadayeg sa imong mga kahibulongan, Yahweh; gidayeg ang imong pagkamatinud-anon diha sa pundok sa mga balaan.

6 Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?

Kay si kinsa man sa kalangitan ang ikatandi kang Yahweh? Kinsa man sa mga anak sa mga dios ang sama kang Yahweh?

7 Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.

Siya ang Dios nga gipasidunggan pag-ayo sa pundok sa mga balaan ug takos kahadlokan sa mga nag-alirong kaniya.

8 Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.

Yahweh, Dios nga makagagahom, kinsa ang kusgan sama kanimo, Yahweh? Napalibotan ka sa imong pagkamatinud-anon.

9 Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.

Gimandoan mo ang bangis nga dagat; kung ang mga balod motaas, palinawon mo (sila)

10 Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.

Gidugmok mo ang Rahab sama sa gipatay. Pinaagi sa imong kusgan nga bukton gipatibulaag mo ang imong mga kaaway.

11 Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.

Imo ang kalangitan, ug ang kalibotan man usab. Gibuhat mo ang kalibotan ug ang tanang anaa niini.

12 Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.

Gibuhat mo ang amihan ug ang habagatan. Ang Tabor ug ang Hermon nagmaya diha sa imong ngalan.

13 Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.

Aduna kay gamhanang bukton ug kusgan nga kamot, ug taas ang imong tuong kamot.

14 Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.

Pagkamatarong ug hustisya mao ang mga patukoranan sa imong trono. Ang pagkamatinud-anon sa kasabotan ug ang pagkamasaligan naggikan kanimo.

15 Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.

Bulahan ang mga tawo nga nagsimba kanimo! Yahweh, naglakaw (sila) uban sa kahayag sa imong panagway.

16 De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.

Sa tanang adlaw nagmaya (sila) diha sa imong ngalan, ug sa imong pagkamatarong gibayaw ka nila.

17 Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.

Ikaw ang ilang halangdong kusog, ug pinaagi sa imong pabor nagmadaugon kami.

18 Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.

Kay ang among taming iya kang Yahweh; ang among hari nahisakop sa Balaan sa Israel.

19 På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.

Kaniadto nakigsulti ka sa mga matinumanon kanimo pinaagi sa panan-awon; ikaw miingon, “Akong gikoronahan ang usa ka gamhanan; gituboy ko ang usa nga pinili gikan sa katawhan.

20 Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.

Gipili ko si David nga akong sulugoon; uban sa akong balaan nga lana gidihogan ko siya.

21 Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.

Ang akong kamot motabang kaniya; ang akong bukton maoy molig-on kaniya.

22 Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;

Walay kaaway ang molingla kaniya; walay anak sa pagkadaotan ang modaugdaog kaniya.

23 Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.

Pagadugmukon ko ang iyang mga kaaway diha sa iyang atubangan; patyon ko kadtong modumot kaniya.

24 Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.

Ang akong kamatuoran ug ang akong pagkamatinud-anon sa kasabotan maanaa kaniya; pinaagi sa akong ngalan magmadaugon siya.

25 Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.

Ibutang ko ang iyang kamot ngadto sa dagat ug ang iyang tuong kamot ngadto sa mga suba.

26 Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.

Pagatawgon niya ako, 'Ikaw ang akong Amahan, ang akong Dios, ug ang bato sa akong kaluwasan.'

27 Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.

Isipon ko siya ingon nga akong kinamagulangang anak nga lalaki, ang pinakahalangdon sa mga hari sa kalibotan.

28 Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.

Ang akong pagkamatinud-anon sa kasabotan diha kaniya molahutay hangtod sa kahangtoran; ug molungtad ang akong kasabotan uban kaniya.

29 Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.

Himoon ko nga ang iyang mga kaliwatan molahutay sa kahangtoran ug ang iyang trono magmalungtaron sama sa kalangitan nga anaa sa ibabaw.

30 Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;

Kung kalimtan sa iyang mga anak ang akong balaod ug dili motuman sa akong kasugoan,

31 Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;

kung supakon nila ang akong mga sugo ug dili tipigan ang akong mga mando,

32 Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.

silotan ko ang ilang pagkamasupilon gamit ang sungkod ug ang ilang kasal-anan uban sa mga hampak.

33 Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.

Apan dili ko kuhaon gikan kaniya ang akong mapinadayunong gugma o dili magmatinumanon sa akong gisaad.

34 Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.

Dili ko pakyason ang akong kasabotan o bag-ohon ang mga pulong sa akong mga ngabil.

35 Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;

Sa makausa pa manumpa ako pinaagi sa akong pagkabalaan— dili ako magbakak kang David:

36 Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.

ang iyang mga kaliwatan magapadayon sa kahangtoran ug ang iyang trono sama sa adlaw nga molahutay sa akong atubangan.

37 Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)

Molungtad kini sa kahangtoran sama sa bulan, ang matinud-anong saksi diha sa langit.” (Selah)

38 Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.

Apan ikaw midumili ug misalikway; nasuko ka sa imong dinihogang hari.

39 Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.

Imong gibawi ang kasabotan sa imong sulugoon. Gipasipalahan mo ang iyang korona ngadto sa yuta.

40 Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.

Gigun-ob mo ang tanan niyang paril. Giguba mo ang iyang mga kota.

41 Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.

Gikawatan siya sa tanang nanagpangagi. Nahimo siyang malaw-ay ngadto sa iyang mga silingan.

42 Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.

Gipataas mo ang tuong kamot sa iyang mga kaaway; gihimo mo nga magmalipayon ang tanan niyang kaaway.

43 Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.

Gilumping mo ang sulab sa iyang espada ug wala mo siya patindoga sa gubat.

44 Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.

Gitapos mo ang iyang katahom; gibutang mo sa yuta ang iyang trono.

45 Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)

Gipamubo mo ang mga adlaw sa iyang pagkabatan-on. Giputos mo siya sa kaulawan. (Selah)

46 Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?

Hangtod kanus-a Yahweh? Igatago mo ba ang imong kaugalingon sa kahangtoran? Hangtod kanus-a magdilaab ang imong kasuko sama sa kalayo?

47 Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?

O, hunahunaa kung unsa ka mubo ang akong panahon, ug alang sa unsa nga pagkawalay pulos nga gibuhat mo ang tanang anak sa katawhan!

48 Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)

Si kinsa man ang mabuhi ug dili mamatay, o ang makaluwas sa iyang kaugalingon gikan sa kamot sa Seol? (Selah) (Sheol h7585)

49 Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?

O Ginoo, asa ang imong mga buhat kaniadto sa pagkamatinud-anon sa kasabotan nga imong gisaad kang David diha sa imong kamatuoran?

50 Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;

Hinumdomi, O Ginoo, ang pagbiaybiay batok sa imong mga sulugoon ug giunsa nako pagdala sa akong kasingkasing ang daghang mga pagtamay gikan sa mga nasod.

51 Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.

Nagtamay ang imong mga kaaway, Yahweh; ilang gibiaybiayan ang mga lakang sa imong dinihogan.

52 Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.

Pagadayegon si Yahweh sa kahangtoran. Amen ug Amen. Ikaupat nga Libro