Psaltaren 88

1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.

Korahoğulları'nın mezmuru - İlahi - Müzik şefi için - “Mahalat Leannot” makamında - Ezrahlı Heman'ın Maskili Ya RAB, beni kurtaran Tanrı, Gece gündüz sana yakarıyorum.

2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.

Duam sana erişsin, Kulak ver yakarışıma.

3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)

Çünkü sıkıntıya doydum, Canım ölüler diyarına yaklaştı. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.

Ölüm çukuruna inenler arasında sayılıyorum, Tükenmiş gibiyim;

5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.

Ölüler arasına atılmış, Artık anımsamadığın, İlginden yoksun, Mezarda yatan cesetler gibiyim.

6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.

Beni çukurun dibine, Karanlıklara, derinliklere attın.

7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)

Öfken üzerime çöktü, Dalga dalga kızgınlığınla beni ezdin. (Sela)

8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.

Yakınlarımı benden uzaklaştırdın, İğrenç kıldın beni gözlerinde. Kapalı kaldım, çıkamıyorum.

9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.

Üzüntüden gözlerimin feri sönüyor, Her gün sana yakarıyorum, ya RAB, Ellerimi sana açıyorum.

10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)

Harikalarını ölülere mi göstereceksin? Ölüler mi kalkıp seni övecek? (Sela)

11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?

Sevgin mezarda, Sadakatin yıkım diyarında duyurulur mu?

12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?

Karanlıklarda harikaların, Unutulmuşluk diyarında doğruluğun bilinir mi?

13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.

Ama ben, ya RAB, yardıma çağırıyorum seni, Sabah duam sana varıyor.

14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?

Niçin beni reddediyorsun, ya RAB, Neden yüzünü benden gizliyorsun?

15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.

Düşkünüm, gençliğimden beri ölümle burun burunayım, Dehşetlerinin altında tükendim.

16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.

Şiddetli gazabın üzerimden geçti, Saçtığın dehşet beni yedi bitirdi.

17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.

Bütün gün su gibi kuşattılar beni, Çevremi tümüyle sardılar.

18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.

Eşi dostu benden uzaklaştırdın, Tek dostum karanlık kaldı.