Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
E IEHOVA, ke Akua o ko'u ola, Ua kahea aku no au imua ou i ke ao a me ka po.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
E hookomo aku i ka'u pule imua ou; E haliu mai hoi kou pepeiao i ka'u kahea ana.
No ka mea, ua ana ko'u uhane i na popilikia; Ke hookokoke nei ko'u ola i ka luapo. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
Ua helu pu ia no wau me ka poe iho ilalo i ka lua; Ua like hoi au me ke kanaka, aohe ona ikaika:
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
Ua waiho wale ia iwaena o ka poe make, Ua like hoi me ka poe i houia e moe ana ma ka lua, Aole oe e hoomanao hou ia lakou; Ua hookiia lakou, mai kou lima aku.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Ua hoomoe oe ia'u iloko o ka lua hohonu loa, Maloko o ka pouli, a me ua hohonu.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Ua kaumaha mai kou huhu maluna o'u, Ua hoopilikia mai oe ia'u i kou mau ale a pau. (Sila)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Ua hookaawale loa aku oe i ko'u makamaka mai o'u aku, Ua hoolilo mai oe ia'u i mea hoopailua no lakou: Ua paa no hoi au, aole e hiki ia'u ke hele aku.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
Ua hokii ko'u mau maka no ka popilikia; Ua kahea aku no wau ia oe, e Iehova, i na la a pau, Ua kikoo aku no hoi au i ko'u lima ia oe.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
E hoike anei oe i na hana mana no ka poe i make? E ala mai anei na lapu e hoolea aku ia oe? (Sila)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
E haiia anei kou lokomaikai ma ka luakupapau? A me kou oiaio hoi maloko o ka po?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
E ikea anei kau hana mana maloko o ka pouli? A me kou pono hoi maloko o ka aina meki?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
E kahea aku nae au ia oe, e Iehova; I ke kakahiaka hoi e halawai no ka'u pule me oe.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
E Iehova, no ke aha la oe e hoopailua mai i ko'u uhane? A huna hoi i kou maka ia'u?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Ua pilikia au, a kokoke no i ka make, mai ko'u wa uuku mai; Ia'u i loohia'i i kou mea makau, ua kupikipikio au.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Ua hele ae maluna o'u kou huhu wela; Ua hooki loa hoi kou mau mea makau ia'u.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
Hele poai mai la lakou ia'u, me he wai la; Hoopuni mai la lakou ia'u.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Ua hookaawale loa oe i ko'u mea aloha, a me ko'u makamaka, mai o'u aku, Aia hoi ko'u hoalauna ma ka pouli.
