Psaltaren 88

1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.

2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.

3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.

5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.

6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.

7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)

8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.

9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.

10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)

11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?

12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?

13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.

14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?

15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.

16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.

17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.

18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.