< Psaltaren 88 >
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Cantique. Psaume des enfants de Coré. — Au maître-chantre; à chanter sur un mode triste. — Hymne d'Héman, l'Ézrahite. Éternel, Dieu de mon salut, Jour et nuit, je crie en ta présence.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Que ma prière parvienne jusqu'à toi; Prête l'oreille à ma supplication!
3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol )
Car mon âme est rassasiée de maux, Et ma vie penche vers le Sépulcre. (Sheol )
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
On me compte parmi ceux qui descendent vers le tombeau; Je suis comme un homme qui a perdu sa force.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
Je suis abandonné parmi les morts. Pareil à ceux dont le cadavre est couché dans la tombe. A ceux dont tu ne te souviens plus, Et qui sont exclus de ta protection.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Tu m'as mis au plus profond de la fosse. Dans les ténèbres, dans les abîmes.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Ta colère pèse sur moi, Et tu m'accables de tous tes flots. (Pause)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Tu as éloigné de moi ceux qui me connaissent; Tu as fait de moi un objet d'horreur pour eux. Je suis enfermé et ne puis sortir;
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
Mon oeil dépérit dans la douleur. Je t'invoque, ô Éternel, tous les jours; Je tends les mains vers toi.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Est-ce pour les morts que tu fais des miracles? Ou bien, les trépassés se lèvent-ils pour te louer? (Pause)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Annonce-t-on ta bonté dans le tombeau. Et ta fidélité dans l'abîme?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Tes merveilles sont-elles connues dans les ténèbres, Et ta justice dans la terre d'oubli?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
Mais moi, ô Éternel, je crie vers toi; Ma prière te prévient dès le matin.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Éternel, pourquoi rejettes-tu mon âme Et me caches-tu ta face?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Je suis misérable, presque mourant depuis ma jeunesse; Sous le poids de ta colère, je suis éperdu.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Les flots de ton courroux passent sur moi; Tes fureurs m'anéantissent:
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
Elles m'environnent chaque jour comme un fleuve; Elles m'enveloppent toutes à la fois.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons; Je n'ai pour compagnie que les ténèbres!