< Psaltaren 88 >

1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Cantique. Psaume des enfants de Coré. — Au maître-chantre; à chanter sur un mode triste. — Hymne d'Héman, l'Ézrahite. Éternel, Dieu de mon salut, Jour et nuit, je crie en ta présence.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Que ma prière parvienne jusqu'à toi; Prête l'oreille à ma supplication!
3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
Car mon âme est rassasiée de maux, Et ma vie penche vers le Sépulcre. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
On me compte parmi ceux qui descendent vers le tombeau; Je suis comme un homme qui a perdu sa force.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
Je suis abandonné parmi les morts. Pareil à ceux dont le cadavre est couché dans la tombe. A ceux dont tu ne te souviens plus, Et qui sont exclus de ta protection.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Tu m'as mis au plus profond de la fosse. Dans les ténèbres, dans les abîmes.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Ta colère pèse sur moi, Et tu m'accables de tous tes flots. (Pause)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Tu as éloigné de moi ceux qui me connaissent; Tu as fait de moi un objet d'horreur pour eux. Je suis enfermé et ne puis sortir;
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
Mon oeil dépérit dans la douleur. Je t'invoque, ô Éternel, tous les jours; Je tends les mains vers toi.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Est-ce pour les morts que tu fais des miracles? Ou bien, les trépassés se lèvent-ils pour te louer? (Pause)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Annonce-t-on ta bonté dans le tombeau. Et ta fidélité dans l'abîme?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Tes merveilles sont-elles connues dans les ténèbres, Et ta justice dans la terre d'oubli?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
Mais moi, ô Éternel, je crie vers toi; Ma prière te prévient dès le matin.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Éternel, pourquoi rejettes-tu mon âme Et me caches-tu ta face?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Je suis misérable, presque mourant depuis ma jeunesse; Sous le poids de ta colère, je suis éperdu.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Les flots de ton courroux passent sur moi; Tes fureurs m'anéantissent:
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
Elles m'environnent chaque jour comme un fleuve; Elles m'enveloppent toutes à la fois.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons; Je n'ai pour compagnie que les ténèbres!

< Psaltaren 88 >