Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Cantiques. Psaume des fils de Coré. Au maître de chant. A chanter sur le ton plaintif. Cantique d’Héman l’Ezrahite. Yahweh, Dieu de mon salut, quand je crie la nuit devant toi,
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
que ma prière arrive en ta présence, prête l’oreille à mes supplications!
Car mon âme est rassasiée de maux, et ma vie touche au schéol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
On me compte parmi ceux qui descendent dans la fosse, je suis comme un homme à bout de forces.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
je suis comme délaissé parmi les morts, pareil aux cadavres étendus dans le sépulcre, dont tu n’as plus le souvenir, et qui sont soustraits à ta main.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Tu m’as jeté au fond de la fosse, dans les ténèbres, dans les abîmes.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Sur moi s’appesantit ta fureur, tu m’accables de tous tes flots. — Séla.
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Tu as éloigné de moi mes amis, tu m’as rendu pour eux un objet d’horreur; je suis emprisonné sans pouvoir sortir;
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
mes yeux se consument dans la souffrance. Je t’invoque tout le jour, Yahweh, j’étends les mains vers toi.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Feras-tu un miracle pour les morts; ou bien les ombres se lèveront-elles pour te louer? — Séla.
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Publie-t-on ta bonté dans le sépulcre, ta fidélité dans l’abîme?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Tes prodiges sont-ils connus dans la région des ténèbres et ta justice dans la terre de l’oubli?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
Et moi, Yahweh, je crie vers toi, ma prière va au-devant de toi dès le matin.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Pourquoi, Yahweh, repousses-tu mon âme, me caches-tu ta face?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Je suis malheureux et moribond depuis ma jeunesse; sous le poids de tes terreurs, je ne sais que devenir.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Tes fureurs passent sur moi, tes épouvantes m’accablent.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
Comme des eaux débordées elles m’environnent tout le jour; elles m’assiègent toutes ensemble.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Tu as éloigné de moi mes amis et mes proches; mes compagnons, ce sont les ténèbres de la tombe.
