Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
A Song. A Psalm by the sons of Korah. For the Chief Musician. To the tune of “The Suffering of Affliction.” A contemplation by Heman, the Ezrahite. LORD, the God of my salvation, I have cried day and night before you.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Let my prayer enter into your presence. Turn your ear to my cry.
For my soul is full of troubles. My life draws near to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
I am counted amongst those who go down into the pit. I am like a man who has no help,
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
set apart amongst the dead, like the slain who lie in the grave, whom you remember no more. They are cut off from your hand.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
You have laid me in the lowest pit, in the darkest depths.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Your wrath lies heavily on me. You have afflicted me with all your waves. (Selah)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
You have taken my friends from me. You have made me an abomination to them. I am confined, and I can’t escape.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
My eyes are dim from grief. I have called on you daily, LORD. I have spread out my hands to you.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Do you show wonders to the dead? Do the departed spirits rise up and praise you? (Selah)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Is your loving kindness declared in the grave? Or your faithfulness in Destruction?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Are your wonders made known in the dark? Or your righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
But to you, LORD, I have cried. In the morning, my prayer comes before you.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
LORD, why do you reject my soul? Why do you hide your face from me?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
I am afflicted and ready to die from my youth up. While I suffer your terrors, I am distracted.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Your fierce wrath has gone over me. Your terrors have cut me off.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
They came around me like water all day long. They completely engulfed me.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
You have put lover and friend far from me, and my friends into darkness.
