< Psaltaren 88 >
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
A song, a psalm of the sons of Korah; for the chief musician; set to the Mahalath Leannoth style. A maschil of Heman the Ezrahite. Yahweh, God of my salvation, I cry out day and night before you.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Listen to my prayer; pay attention to my cry.
3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol )
For I am filled with troubles, and my life has reached Sheol. (Sheol )
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
People treat me like those who go down into the pit; I am a man with no strength.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
I am abandoned among the dead; I am like the dead who lie in the grave, about whom you care no more because they are cut off from your power.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
You place me in the lowest part of the pit, in the dark and deep places.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Your wrath lies heavy on me, and all your waves crash over me. (Selah)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Because of you, my acquaintances avoid me. You have made me a shocking sight to them. I am hemmed in and I cannot escape.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
My eyes grow weary from trouble; All day long I call out to you, Yahweh; I spread out my hands to you.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Will you do wonders for the dead? Will those who have died rise and praise you? (Selah)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Will your covenant faithfulness be proclaimed in the grave, your loyalty in the place of the dead?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Will your wonderful deeds be known in the darkness, or your righteousness in the place of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
But I cry to you, Yahweh; in the morning my prayer comes before you.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Yahweh, why do you reject me? Why do you hide your face from me?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
I have always been afflicted and on the verge of death since my youth. I have suffered from your terrors; I am in despair.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Your angry actions have passed over me, and your terrifying deeds have annihilated me.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
They surround me like water all the day long; they have all encircled me.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
You have removed every friend and acquaintance from me. My only acquaintance is the darkness.