Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Yahweh God, you who rescues me, all during each day I call out [to you] to help me, and I cry out to you during each night also.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Listen [IDM] to my prayer [DOU], while I cry out to you [for help]!
I have experienced many troubles/difficulties, and I am about to die [MTY] and go where dead people are. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
Because I have no more strength, [other people also] consider that I will soon die.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
I am like a corpse that has been abandoned; I am like dead people who lie in their graves, people who have been completely forgotten, because you do not take care of them any more.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
[It is as though] you have thrown me into a deep, dark pit, into a place where they throw corpses.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
[It seems like] you are very angry with me, and [it is as though] you have crushed me like [ocean] waves [crash down on people] [MET].
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
You have caused my friends to (avoid/stay away from) me; I have become repulsive to them. [It is as though] I am in a prison and cannot escape.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
My eyes cannot see well because I cry very much. Yahweh, every day I call out to you [to help me]; I lift up my hands to you [while I pray].
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
You certainly do not [RHQ] perform miracles for dead people! Their spirits do not [RHQ] arise to praise you!
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Corpses in the grave certainly do not tell about your faithfully loving us [RHQ], and in the place where people are finally destroyed, no one tells about what you faithfully [do for us] [RHQ].
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
No one in the deep dark pit ever sees the miracles that you perform [RHQ], and no one in the place where people have been completely forgotten tells about your being good to us.
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
But [as for me], Yahweh, I cry out to you [to help me]; each morning I pray to you.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Yahweh, why do you reject me [RHQ]? Why do you turn away from me [RHQ]?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
All the time since I was young, I have suffered and have often almost died; I am (in despair/very discouraged) because of enduring the terrible things that you have done to me.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
[I feel that] you have crushed me because of your being angry with me; the terrible things that you are doing to me are almost destroying me.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
[I feel as though] they surround me like a flood [SIM]; they are (closing in on/crushing) me from all sides.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
You have caused [even] my friends and others whom I love to avoid me, and [it is as though] the only friend that I have is darkness.
