Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
A Song, a psalm of the Korahites. To the leader: according to Mahalath Leannoth. A Maskil of Heman the Ezrahite. O Lord my God, I cry for help in the day-time, in the night my cry is before you;
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
let my prayer come into your presence, incline your ear to my cry.
For I am sated with sorrow, my life draws near to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
I am counted with those who go down to the pit; without strength am I.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
My home is among the dead, like the slain that lie in the grave, whom you remember no more cut off as they are from your hand.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
In the deepest pit you have put me, in shadows deep and dark.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Your wrath lies heavy upon me, waves of your anger roll over me. (Selah)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
You have put my friends far from me, you have made them shun me. I am shut in, and cannot escape,
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
my eyes are wasted with sorrow. I call on you, Lord, every day, spreading my hands out to you.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
For the dead can you work wonders? Can the shades rise again to praise you? (Selah)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Can your kindness be told in the grave, your faithfulness in the tomb?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Can your wonders be known in the darkness, or your help in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
I cry for help to you, in the morning my prayer comes before you.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Why, O Lord, do you spurn me, and hide your face from me?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
From my youth I am wretched and dying, I am numbed by the terrors I bear.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
The fires of your wrath have passed over me, your terrors destroy me,
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
surging around me forever, hemming me in altogether.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Those who love me you put far from me; the dark is my only friend.
