Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
A song or Psalme of Heman the Ezrahite to give instruction, committed to the sonnes of Korah for him that excelleth upon Malath Leannoth. O Lord God of my saluation, I cry day and night before thee.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Let my prayer enter into thy presence: incline thine eare vnto my cry.
For my soule is filled with euils, and my life draweth neere to the graue. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
I am counted among them that go downe vnto the pit, and am as a man without strength:
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
Free among the dead, like the slaine lying in the graue, whome thou remembrest no more, and they are cut off from thine hand.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Thou hast layde me in the lowest pit, in darkenes, and in the deepe.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Thine indignation lyeth vpon me, and thou hast vexed me with all thy waues. (Selah)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Thou hast put away mine acquaintance farre from me, and made mee to be abhorred of them: I am shut vp, and cannot get foorth.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
Mine eye is sorowfull through mine affliction: Lord, I call dayly vpon thee: I stretch out mine hands vnto thee.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Wilt thou shewe a miracle to the dead? or shall the dead rise and prayse thee? (Selah)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Shall thy louing kindenes be declared in the graue? or thy faithfulnes in destruction?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Shall thy wonderous workes be knowen in the darke? and thy righteousnes in the land of obliuion?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
But vnto thee haue I cryed, O Lord, and early shall my prayer come before thee.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Lord, why doest thou reiect my soule, and hidest thy face from me?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
I am afflicted and at the point of death: from my youth I suffer thy terrours, doubting of my life.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Thine indignations goe ouer me, and thy feare hath cut me off.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
They came round about me dayly like water, and compassed me together.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
My louers and friends hast thou put away from me, and mine acquaintance hid themselues.
