Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
A song of a Psalm for the sons of Core for the end, upon Maeleth for responsive [strains], of instruction for Aeman the Israelite. O Lord God of my salvation, I have cried by day and in the night before you.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Let my prayer come in before you; incline your ear to my supplication, O Lord.
For my soul is filled with troubles, and my life has drawn near to Hades. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
I have been reckoned with them that go down to the pit; I became as a man without help;
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
free amongst the dead, as the slain ones cast out, who sleep in the tomb; whom you remember no more; and they are rejected from your hand.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
They laid me in the lowest pit, in dark [places], and in the shadow of death.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Your wrath has pressed heavily upon me, and you have brought upon me all your billows. (Pause)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
You have removed my acquaintance far from me; they have made me an abomination to themselves; I have been delivered up, and have not gone forth.
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
Mine eyes are dimmed from poverty; but I cried to you, O Lord, all the day; I spread forth my hands to you.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Will you work wonders for the dead? or shall physicians raise [them] up, that they shall praise you?
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Shall any one declare your mercy in the tomb? and your truth in destruction?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Shall your wonders be known in darkness? and your righteousness in a forgotten land?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
But I cried to you, O Lord; and in the morning shall my prayer prevent you.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Therefore, O Lord, do you reject my prayer, [and] turn your face away from me?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
I am poor and in troubles from my youth; and having been exalted, I was brought low and into despair.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Your wrath has passed over me; and your terrors have greatly disquieted me.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
They compassed me like water; all the day they beset me together.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
You have put far from me [every] friend, and mine acquaintances because of [my] wretchedness.
