Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Wer. Zaburi mar yawuot Kora. Kuom jatend wer. Kaluwore gi mahalath leanoth. Maskil mar Heman ja-Ezra. Yaye Jehova Nyasaye, in e Nyasacha ma resa, aywagora e nyimi odiechiengʼ gotieno.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Mad lamona chop e nyimi; yie ilok iti ne kwayona.
Nimar chandruok opongʼo chunya kendo ngimana sudo machiegni gi liel. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
Ikwana kaachiel gi joma ridore piny ei bur matut; achalo ngʼama onge teko.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
Ojwangʼa kaachiel gi joma otho, mana kaka joma onegi monindo e bur, makoro ok ipar kuomgi kendo, joma ongʼad kargi oko e ritni.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Iseketa ei bur matut mogik, ei piny mogik, kama olil ti.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Mirimbi mager ogore kuoma mapek; isetamo wangʼa gi apaka magi duto. (Sela)
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Isemiyo osiepena mane ni machiegni koda mogik oringa, kendo isemiyo koro achalonegi mana koko. Odinna ma ok anyal tony;
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
wengena ok nen maber nikech kuyo ma an-go. Aluongi odiechiengʼ kodiechiengʼ, yaye Jehova Nyasaye; achikoni lwetena.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Bende itimo honni magi ne joma otho? Joma otho bende nyalo chier kendo mi paki? (Sela)
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Herani bende inyiso joma ni ei liel; adier, koso adierani bende yudore e kethruok piny?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Timbeni miwuoro bende ongʼere kama otimo mudhono, kata timbeni makare e piny ma ilalieno?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
Anto aywakni mondo ikonya, yaye Jehova Nyasaye; lamona chopo e nyimi gokinyi.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Yaye Jehova Nyasaye, angʼo momiyo idaga kendo ipandona wangʼi?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Aseneno chandruok chakre tin-na mi adwa tho; asewinjo malit nikech thagruok misekelona, kendo chunya oseol.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Mirimbi mager oseywaya; thagruok mimiya osetieka.
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
Gilwora ka ataro odiechiengʼ duto; gisedinona chuth koni gi koni.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Isemaya osiepena gi joherana; mudho mandiwa ema koro odongʼ machiegni koda kaka osiepna.
