< Psaltaren 86 >
1 En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.
En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
2 Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.
Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.
3 Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.
Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
4 Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.
Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
5 Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.
Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.
6 Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.
Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.
7 Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.
På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.
8 Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.
Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.
9 Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;
Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.
10 Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.
Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.
11 Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.
Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.
12 Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.
Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;
13 Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. (Sheol )
ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup. (Sheol )
14 Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.
Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.
15 Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.
Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.
16 Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.
Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.
17 Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.
Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.