Psaltaren 86

1 En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.

En bønn av David. Bøi, Herre, ditt øre, svar mig! for jeg er elendig og fattig.

2 Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.

Bevar min sjel! for jeg er from. Frels din tjener, du min Gud, ham som setter sin lit til dig!

3 Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.

Vær mig nådig, Herre! for til dig roper jeg hele dagen.

4 Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.

Gled din tjeners sjel! for til dig, Herre, løfter jeg min sjel.

5 Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.

For du, Herre, er god og villig til å forlate og rik på miskunnhet mot alle dem som påkaller dig.

6 Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.

Vend øret, Herre, til min bønn, og merk på mine inderlige bønners røst!

7 Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.

På min nøds dag kaller jeg på dig, for du svarer mig.

8 Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.

Ingen er som du blandt gudene, Herre, og intet er som dine gjerninger.

9 Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;

Alle hedningene, som du har skapt, skal komme og tilbede for ditt åsyn, Herre, og ære ditt navn.

10 Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.

For du er stor og den som gjør undergjerninger; du alene er Gud.

11 Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.

Lær mig, Herre, din vei! Jeg vil vandre i din sannhet. Gi mig et udelt hjerte til å frykte ditt navn!

12 Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.

Jeg vil prise dig, Herre min Gud, av hele mitt hjerte, og jeg vil ære ditt navn evindelig.

13 Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. (Sheol h7585)

For din miskunnhet er stor over mig, og du har utfridd min sjel av det dype dødsrike. (Sheol h7585)

14 Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.

Gud! Overmodige har reist sig imot mig, og en hop av voldsmenn står mig efter livet, og de har ikke dig for øie.

15 Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.

Men du, Herre, er en barmhjertig og nådig Gud, langmodig og rik på nåde og sannhet.

16 Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.

Vend dig til mig og vær mig nådig, gi din tjener din styrke og frels din tjenestekvinnes sønn!

17 Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.

Gjør et tegn med mig til det gode, forat mine avindsmenn kan se det og bli til skamme, fordi du, Herre, har hjulpet mig og trøstet mig.