Psaltaren 86

1 En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.

(En Bøn af David.) Bøj dit Øre, HERRE, og svar mig, thi jeg er arm og fattig!

2 Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.

Vogt min Sjæl, thi jeg ærer dig; frels din Tjener, som stoler på dig!

3 Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.

Vær mig nådig, Herre, du er min Gud; thi jeg råber til dig Dagen igennem.

4 Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.

Glæd din Tjeners Sjæl, thi til dig, o Herre, løfter jeg min Sjæl;

5 Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.

thi du, o Herre, er god og rund til at forlade, rig på Nåde mod alle, der påkalder dig.

6 Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.

Lyt til min Bøn, o HERRE, lån Øre til min tryglende Røst!

7 Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.

På Nødens Dag påkalder jeg dig, thi du svarer mig.

8 Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.

Der er ingen som du blandt Guderne, Herre, og uden Lige er dine Gerninger.

9 Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;

Alle Folk, som du har skabt, skal komme, Herre, og tilbede dig, og de skal ære dit Navn.

10 Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.

Thi du er stor og gør vidunderlige Ting, du alene er Gud.

11 Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.

Lær mig, HERRE, din Vej, at jeg kan vandre i din Sandhed; vend mit Hjerte til dette ene: at frygte dit Navn.

12 Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.

Jeg vil takke dig, Herre min Gud, af hele mit Hjerte, evindelig ære dit Navn;

13 Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. (Sheol h7585)

thi stor er din Miskundhed mod mig, min Sjæl har du frelst fra Dødsrigets Dyb. (Sheol h7585)

14 Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.

Frække har rejst sig imod mig, Gud; Voldsmænd, i Flok vil tage mit Liv, og dig har de ikke for Øje.

15 Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.

Men, Herre, du er en barmhjertig og nådig Gud, langmodig og rig på Nåde og Sandhed.

16 Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.

Vend dig til mig og vær mig nådig, giv din Tjener din Styrke, frels din Tjenerindes Søn!

17 Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.

Und mig et Tegn på din Godhed; at mine Fjender med Skamme må se, at du, o HERRE, hjælper og trøster mig!