Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."