Psaltaren 81
1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
Cantád a Dios nuestra fortaleza: cantád con júbilo al Dios de Jacob.
2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
Tomád la canción, y dad al adufe: a la arpa de alegría, con el salterio.
3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
Tocád la trompeta en la nueva luna, en el día señalado: en el día de nuestra solemnidad.
4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
Porque estatuto es de Israel: juicio del Dios de Jacob.
5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
Por testimonio en José le ha constituido, cuando salió sobre la tierra de Egipto: donde oí lenguaje que no entendía.
6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
Quité entonces su hombro de debajo de la carga: sus manos se quitaron de las ollas.
7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
En la angustia llamaste, y yo te libré; te respondí en el secreto del trueno; te probé sobre las aguas de Meriba. (Selah)
8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
Oye, pueblo mío, y protestarte he: Israel, si me oyeres;
9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
No habrá en ti dios ajeno: ni te encorvarás a dios extraño.
10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
Yo soy Jehová tu Dios, que te hice subir de la tierra de Egipto: ensancha tu boca, y henchirla he.
11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
Mas mi pueblo no oyó mi voz: e Israel no me quiso a mí.
12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
Y dejélos a la dureza de su corazón; caminaron en sus consejos.
13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
¡O si mi pueblo me oyera, si Israel anduviera en mis caminos!
14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
En nada derribara yo a sus enemigos: y volviera mi mano sobre sus adversarios.
15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
Los aborrecedores de Jehová le hubieran mentido: y el tiempo de ellos fuera para siempre.
16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
Y Dios le hubiera mantenido de grosura de trigo: y de miel de la piedra te hubiera hartado.
