Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

Canten con gozo a ʼElohim, Fortaleza nuestra. Aclamen con júbilo al ʼElohim de Jacob.

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Eleven un canto, batan el pandero, la suave lira y el arpa.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Soplen la corneta en la Nueva Luna en el día de nuestra fiesta,

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Porque estatuto es para Israel, Ordenanza del ʼElohim de Jacob.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

Lo estableció como testimonio en José Cuando salió de la tierra de Egipto. Escuché un lenguaje que no conocía.

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

Quité su hombro de debajo de la carga. Sus manos fueron libradas del peso de los cestos.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

En la angustia clamaste, Y Yo te rescaté. Te respondí en el secreto del trueno. Te probé junto al agua de Meriba. (Selah)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Escucha, pueblo mío, y te amonestaré. Oh Israel, si me escuchas,

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Que no haya en medio de ti ʼelohim extraño, Ni adores algún ʼelohim extranjero.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Yo soy Yavé, Tu ʼElohim, El que te sacó de la tierra de Egipto. ¡Abre tu boca, y Yo la llenaré!

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

Pero mi pueblo no escuchó mi voz. Israel no me obedeció.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Por eso los entregué a la dureza de su corazón, Para que anduvieran según sus propios designios.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

¡Oh, si mi pueblo me escuchara! ¡Que Israel anduviera en mis caminos!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

Prontamente Yo sometería a sus enemigos Y volvería mi mano contra sus adversarios.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

Los que aborrecen a Yavé se le someterían, Pero su castigo duraría para siempre.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Pero a ti te sustentaría con lo más fino del trigo Y te saciaría con miel de la roca.