< Psaltaren 81 >
1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
Glasno prepevajte Bogu, naši môči, naredite radosten glas Jakobovemu Bogu.
2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
Vzemite psalm in prinesite sèm tamburin, prijetno harfo s plunko.
3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
Trobite na šofar ob mlaju, ob določenem času na naš slovesni praznični dan.
4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
Kajti to je bil zakon za Izraela in postava Jakobovega Boga.
5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
To je odredil v Jožefu za pričevanje, ko je šel ven skozi egiptovsko deželo, kjer sem slišal jezik, ki ga nisem razumel:
6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
»Njegovo ramo sem odstranil od bremena, njegove roke so bile osvobojene pred lonci.
7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
Ti kličeš v stiski in jaz sem te osvobodil, odgovoril sem ti na skrivnem kraju groma. Jaz sem te preizkusil pri vodah Meríbe. (Sela)
8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
Poslušaj, oh moje ljudstvo, pričeval ti bom, oh Izrael, če bi mi hotel prisluhniti.
9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
V tebi naj ne bo tujega boga niti ne boš oboževal nobenega tujega boga.
10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
Jaz sem Gospod, tvoj Bog, ki te je privedel iz egiptovske dežele. Široko odpri svoja usta in napolnil jih bom.
11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
Toda moje ljudstvo noče prisluhniti mojemu glasu in Izrael noče ničesar od mene.
12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
Tako sem jih izročil njihovim lastnim srčnim željam in živeli so po svojih lastnih nasvetih.
13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
Oh, da bi mi moje ljudstvo prisluhnilo in bi Izrael hodil po mojih poteh!
14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
Kmalu bi podjarmil njihove sovražnike in svojo roko obrnil zoper njihove nasprotnike.
15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
Gospodovi sovražniki bi se morali podvreči pod njega, pa bi se njihov čas ohranil na veke.
16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
Hranil bi jih tudi z najodličnejšo pšenico in z medom iz skale bi te nasitil.«