Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

Asafa dziesma, dziedātāju vadonim uz Ģittit. Dziediet priecīgi Dievam, mūsu stiprumam, gavilējiet Jēkaba Dievam.

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Uzdziedat dziesmas un dodiet šurp bungas, mīlīgas kokles ar stabulēm.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Pūtiet trumetes jaunā mēnesī, pilnā mēnesī, mūsu svētku laikā.

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Jo tas ir likums iekš Israēla, tiesa no Jēkaba Dieva.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

To Viņš licis par liecību iekš Jāzepa, kad izgāja pār Ēģiptes zemi, kad es dzirdēju valodu, ko nesapratu.

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

“Viņa kamiešiem Es esmu atņēmis nastu, un viņa rokas atsvabinājis no nestavas.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

Kad tu Mani piesauci bēdās, tad Es tevi izglābu; Es tevi paklausīju, paslēpies pērkona padebešos, Es tevi pārmanīju pie bāršanās ūdens.

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Klausāties, Mani ļaudis, Es jums došu liecību; Israēl, kaut tu Mani klausītu!

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Lai tavā starpā nav cita Dieva, un tev nebūs pielūgt svešu Dievu.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Es esmu Tas Kungs, tavs Dievs, kas tevi izvedis no Ēģiptes zemes; atplet savu muti, lai Es to pildu.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

Bet Mani ļaudis neklausa Manu balsi un Israēlim Manis negribās.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Tad Es tos arī esmu pametis viņu cietam sirds prātam, ka tie staigā pēc saviem padomiem.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

Kaut Mani ļaudis Man klausītu, un Israēls staigātu uz Maniem ceļiem!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

Es pazemotu viņu ienaidniekus drīz un grieztu Savu roku pret viņu spaidītājiem.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

Kas To Kungu ienīst, tiem bija Viņam padoties, tad tie mūžīgi pastāvētu.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Un Viņš tos barotu ar briedušiem kviešiem, un ar medu no akmens kalna Es tevi pieēdinātu.”