Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

Au chef des chantres. Sur la guitthith. D’Asaph. Chantez avec allégresse à Dieu, notre force! Poussez des cris de joie vers le Dieu de Jacob!

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Entonnez des cantiques, faites résonner le tambourin, La harpe mélodieuse et le luth!

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, A la pleine lune, au jour de notre fête!

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Car c’est une loi pour Israël, Une ordonnance du Dieu de Jacob.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

Il en fit un statut pour Joseph, Quand il marcha contre le pays d’Égypte… J’entends une voix qui m’est inconnue:

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

J’ai déchargé son épaule du fardeau, Et ses mains ont lâché la corbeille.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

Tu as crié dans la détresse, et je t’ai délivré; Je t’ai répondu dans la retraite du tonnerre; Je t’ai éprouvé près des eaux de Meriba. (Pause)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Écoute, mon peuple! Et je t’avertirai; Israël, puisses-tu m’écouter!

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Qu’il n’y ait au milieu de toi point de dieu étranger! Ne te prosterne pas devant des dieux étrangers!

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Je suis l’Éternel, ton Dieu, qui t’ai fait monter du pays d’Égypte; Ouvre ta bouche, et je la remplirai.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

Mais mon peuple n’a point écouté ma voix, Israël ne m’a point obéi.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Alors je les ai livrés aux penchants de leur cœur, Et ils ont suivi leurs propres conseils.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

Oh! Si mon peuple m’écoutait, Si Israël marchait dans mes voies!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

En un instant je confondrais leurs ennemis, Je tournerais ma main contre leurs adversaires;

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

Ceux qui haïssent l’Éternel le flatteraient, Et le bonheur d’Israël durerait toujours;

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Je le nourrirais du meilleur froment, Et je le rassasierais du miel du rocher.